Ja nog är det väl oftast i det här läget vi brukar befinna oss vid den här tiden på dygnet men eftersom vi tänkte försöka hålla oss vakna tills äldste sonen ringer och vill ha skjuts hem (absolut senast halv två har jag bestämt) så passar jag på att skriva ner lite tankar och funderingar istället.
Yngste sonen kom dock ner nyss och uttryckte sig så fint…”va är ni vakna än? Tänk på eran ålder!”…???
Ja, vad säger man ? Ska man bli rörd av omtanken eller kanske påminna honom om att sömnbehovet faktiskt minskar i och med att åldern stiger…i alla fall när man börjar närma sig 60 enligt en tidningsartikel jag läste igår och även om det inte riktigt gäller mig än så fick jag i alla fall en liten förklaring där till varför jag oftast är den tröttaste av oss två, mig och sambon alltså :)
Man har alltså sin ungdom att skylla på här 
skönt eller ??
Nej ärligt talat så är jag om möjligt numer än mindre rädd för att åldras än jag var förut innan jag träffade ”mannen i mitt liv”!
Det enda som nu skrämmer mig med att åldras har ingenting med utseende eller kroppsliga förändringar att göra utan att jag aldrig kommer att få chansen att göra det tillsammans med honom. Visst blir vi människor bara äldre och äldre och visst kan han säkert bli närmare hundra år och jag då nästan åttio men om jag i min tur också blir så gammal som närmare hundra så blir det många många ensamma år utan honom… ;(
Det skrämmer mig verkligen och är en tanke jag/vi oftast undviker. Men å andra sidan så har jag svårt att tänka mig att min själ kommer att överleva så länge till utan hans så förmodligen tar mitt eget åldrande en riktig ”turbofart” i samma stund som han lämnar denna jord så jag blir nog ändå inte så långt efter.
Nu vet vi ju båda och pratar också ibland om att den som lämnar jorden först naturligtvis kommer att finnas kvar runtom och vaka kring den andra men den närvaron kan ju aldrig riktigt mäta sig med den fysiska närhet vi upplever nu.
Att tänka sig att den dagen ska komma då jag aldrig mer ska kunna sticka min hand i hans och känna all värme och kärlek som finns i den, att inte kunna sitta och betrakta och vrida lite på de fina armband som pryder hans handled är nu en omöjlig tanke.
Ibland utbrister jag högt för mig själv ”HUR ska jag klara mig utan honom på denna jord!!!” …och något svar får jag aldrig. Bara ett stort tyst tomrum omkring mig.
Kanske ska det tolkas som att jag inte behöver fundera på det eftersom jag själv ”vandrar vidare” före honom, eller så betyder det helt enkelt att jag helst inte vill veta svaret på det, därför att det inte kommer att gå särskilt bra för mig den dagen ??…!
Men nu måste jag nog byta ”samtalsämne” innan känslorna övermannar mig så att säga.
Vet att jag borde jobba lite mer med de här tankarna men än så länge finns det ingen anledning tycker jag. Vi tar det senare i livet när den tiden kommer istället, för varför slösa bort alla de underbara år vi säkert har framför oss än så länge på att gå och oroa sig för tiden då de tar slut?? Urdumt och onödigt ! Jag vet!!!
Puh! Nu närmar sig klockan kvart i ett och det var längesedan jag var uppe såhär sent. Vi går oftast och lägger oss lika tidigt på helger som på vardagar helt enkelt därför att vi inte kan se någon anledning till att sitta uppe och försöka hålla sig vaken istället för att lägga sig när man är trött, och vakna utvilad tidigt nästa dag istället.
Vi är ju heller inte de som sitter och ser på de vanliga underhållsprogrammen på tv under helgen och det gör det än mindre svårt att krypa i säng i tid istället. Det finns ärligt talat inte mycket att se på tv en fredag och lördagkväll förutom glittriga, glammiga och stojiga underhållsprogram och i värsta fall dessutom amerikanska sådana med sin uppsjåsade hysteri.
Men nu måste jag nog blunda en liten stund för ögonlocken börjar bli ovanligt tunga och gäspningarna gör snart så att käkarna hoppar ur led. Men ha det bra så länge och mys på tanken av att det snart snart är vååår 
Fast idag blev det ju ett litet bakslag här med rena rama snöstormen helt plötsligt, men men, det hör ju våren till det med och är väl inget att haka upp sig på.
Ha det gott!
Britta