Har väl aldrig i hela mitt liv varit så kort längtan efter våren som i år. Snart är ju till och med mars över och nu kan det inte bli annat än vår :)
Nog har det känts lite väl segt ett tag nu då det knappt töat alls hittills men när vi kommit så här långt så kan man ju också vara säker på att när det nu väl börjar… så är det på allvar ;)
Nu blev ju mars en lite konstig månad för oss pga att sambon råkade ut för en influensa som höll i sig i drygt tre veckor men konstigt nog har det ändå känts som om tiden gått fort. Ja inte för honom förstås som bara gått och längtat efter att kunna åka skidor igen men knappt orkat gå ut till soptunnan utan att bli andfådd och darrig i benen. Men mina dagar har på något sätt ändå runnit iväg, säkert mycket beroende på mina och Wilmas långpromenader, och den där värsta vårlängtan och snöhatarperioden har faktiskt inte hunnit infinna sig.
Och nu är det ingen idé att reta upp sig på snön ens eftersom den inom den närmaste månaden kommer att försvinna vare sig den vill eller inte.
Ska se till att njuta ordentligt av snösmältning och vårtecken den här gången och om jag ska rapportera om några (vårtecken alltså) så hörde vi faktiskt i morse när vi var ute med Wilma en sväng, en hackspett som trummade på en lyktstolpe i hopp om att få svar av eller locka till sig en hona :)
Idag ska vi ta våran första skidtur på över en månad sedan sambon blev sjuk. Ska bli spännande att se vad kroppen tycker om det? Går ju väldigt upp och ner med min värk i skuldror armar och axlar och det är lite av ett lotteri varenda gång man gör eller har gjort något ansträngande och ovant. Vissa gånger känns det knappt alls efteråt och vissa får man ”straffet” i flera dagar i form av värk,molande och ”knäppande” i leder. Men men, är ju knappast ensam om det i detta stress, panik och prestationssamhälle vi lever i idag där den ständiga jakten på pengar och att få varje månad att gå ihop är det som styr oss människor.
Det är inte naturligt för oss helt enkelt. Och en sak är säker, att när mina söner har skapat sig egna ordnade liv med ekonomi och bostad så kommer vi inte att låta pengar styra oss som de gör idag. Vi är helt överens om att det finns andra sätt att leva på och bor gärna mindre och enklare på någon ”naturnära” plats där vi har möjlighet att odla och förvara livsmedel på ett annat sätt än nu.
Är ju helt vansinniga pengar man lägger på matinköp per månad men så länge man har en (ibland två) tonåring som ”växer och frodas” och behöver ”support” inför vuxenlivet så är det så som livet ser ut just nu.
Nåja, nu får det räcka för den här gången. Återkommer när lusten att skriva infinner sig nästa gång …:)
Britta