Har hamnat i en ”funderarperiod” igen och då brukar det bli lite längre mellan inläggen. Tänker på och oroar mig alldeles för mycket över mina söners framtid och det är inte särskilt nyttigt och bra. Särskilt inte när man som jag (och naturligtvis många med mig) ”lagrar” och verkar stoppa in alla bekymmer i axlar, skuldror, nacke, huvud och armar. För att inte tala om dessa käkmuskler som jag ligger och biter ihop hårt under nätterna. Inte medvetet naturligtvis utan det sker liksom automatiskt och undermedvetet och leder till att jag vaknar med känslan av att ha en galge inopererad i skuldror och nacke och en molande huvudvärk som inte vill ge sig trots tabletter av olika slag. Det här leder ju i sin tur till att jag också alltid känner mig trött pga dålig sömn och så är den onda cirkeln igång.
Tänk om man bara kunde lära sig att det inte går att lösa några bekymmer under natten? Och det allra dummaste är väl att ”måla upp” bekymmer redan innan de ens finns??
Nu har jag ju visserligen den ovanliga lyckan att leva och bo med en massör av bästa sort men det finns faktiskt en gräns för hur ofta och mycket man vill be honom om hjälp också. Han hjälper mig oerhört mycket och så gott han kan men ibland känner jag att jag bara inte förmår mig att fråga. Kan ju tänka mig själv att leva ihop med en människa som klagar på och vill ha hjälp med sitt onda varenda dag. Det måste ju bara bli påfrestande till slut ?!?
Såna här perioder ligger också mitt Meniéres syndrom alldeles på lur och i morse trodde jag ett tag att det var dags igen. Kände hur ögonen inte riktigt ”följde med” och gjorde egna små ”volter” då och då men bestämde mig för att ta en promenad och få lite luft och tydligen så räckte det för att stabilisera tankarna igen. Är ju helt klart och tydligt nu att det är när det blir ”för mycket” i huvudet som yrseln vill dra igång och ofta med ett slags fräsande, högt susande ljud i vänster öra innan.
Har i alla fall varit på ett besök på öronmottagningen i Mora nu och även om läkaren inte kunde ställa en klar diagnos pga att jag ännu inte har fått nedsatt hörsel pga mina anfall så pekar allt på Meniéres och ska höra av mig nästa gång min tinnitus som består av ett dovt brummande ljud är som värst. De behöver alltså papper på att hörselnerven blivit skadad pga anfallen så pass så att hörseln blivit nedsatt för att kunna ge mig en diagnos. Men fick i alla fall åksjuketabletter utskrivna vilket kan hjälpa mot yrseln om man tar dem i tid och sen finns det annat man kan göra i form av att ändra sin kost om det skulle vara så att man får anfall ofta men än så länge så är det så långt emellan så jag känner att problemet inte är tillräckligt stort för att behöva göra något åt det.
Nu blev det här ett gnälligt inlägg vilket väl inte var riktigt meningen och jag vet ju att det är ett positivt tänkande som gäller för att lösa problem. Tycker också att jag varit och lyckats tänka positivt på sistone men ibland dyker det upp saker som liksom är ”droppen” som får bägaren att rinna över så att säga och vips så är man nere i sina mörka bekymmersamma tankar igen.
Men det är väl bara att försöka skaka av sig det negativa och försöka se möjligheter och positiva förändringar istället, för de finns ju där om man bara tillåter det.
Ha det bra nu tänk positivt så blir det mesta positivt, så är det bara 
Britta