Sitter här och har en sk ”ensamkväll” då sambon jobbar till 22 00 och tänkte att jag kunde passa på att uppdatera lite nu när det är så långt mellan inläggen.
Livet ”rullar på” och dagarna fylls just nu av skidåkning, hushållsarbete och service och uppbackning av toktränande och tokätande tonåring 
!
Har nu räknat ut att jag törs ta åt mig jobb igen från och med slutet av februari (utan att riskera att bli utan ersättning pga denna obegripliga regel om att man bara får ta åt sig deltidsjobb vid sidan av arbetslösheten under 75 dagar)?????????????????????
Så vecka 9 kommer jag att få jobba åtminstone 6 timmar per dag i en hel vecka
Ska bli så skönt att kunna tacka ja till jobb igen eftersom det faktiskt gör en hel del skillnad i plånboken och det behövs verkligen med tanke på att min inkomst nu är ca hälften av vad jag tjänar när jag jobbar på kyrkogården och det känns på när man har hus och en liten T-rex på 17 och ett halvt som ska ”utfodras” ;)
Jisses vad mycket mat det går ner i den där lilla platta magen han har !! Ibland känner man sig som Bamses farmor i avsnittet där hon står och steker små köttbullar och kastar in en efter en i den stora stora drakens gap!
Men men, det är så livet är och ska vara med växande ”barn” i huset. Är så glad att han är frisk, växer och frodas och att han sköter om sig och sin kropp.
Apropå listan jag gjorde upp med alla måsten och borden så har jag lyckats med ett ”monsterjobb” som visserligen tog en hel lördag, men det var det värt. Har nämligen lyckats föra över bilder och alla mina ”skriverier” från bla två andra datorer och tre fulla minneskort till den här nya datorn och dessutom fått in dom på rätt plats och sorterat.
Så nu har jag lite mer kontroll på mitt liv så att säga. I alla fall när det gäller foto och skriveri delen
Känns underbart att fått det gjort inför våren då vi säkert kommer att vilja vara ute och fota igen vilket inte känts så roligt om alla bilder fortfarande varit utspridda och osorterade på tre minneskort.
Ska inte släppa det så långt igen och framförallt …ska börja med att radera tidigare…alltså innan jag lägger in korten i datorn.
Har också lyckats flytta in sonen i sitt rum igen efter målningen så det är väl också ett framsteg.
Annars är väl skidåkningen det mest positiva i livet just nu och har gett mig en helt ny syn på vinter och snö. Känner ingen som helst längtan efter våren än och det är verkligen inte likt mig.
Våra små skidturer är som ett äventyr i sig och är ett utmärkt sätt att förena nytta med nöje. Har ännu inte åkt i något av de färdiga spåren som finns utan håller oss till skogen och skoterleder vilket är mycket mer spännande och givande än att avverka km efter km i färdigpreparerade spår. Är inget för någon av oss!
Sambon har ju haft sin skidtränartid då han åkt flera vasalopp och andra tävlingar så det där med att gnida och jaga mil och tider har han lagt bakom sig och är ingenting han saknar, och själv har jag inget behov av att pressa mig på det viset.
Visst har vi sagt att vi nästa år ska åka typ kortvasan eller något annat kortare lopp men bara ”på kul” och för att ha bra motivation till att röra på oss.
Men nu känns det som om det är dags att krypa till kojs. Börjar bli svårt att hålla ögonen öppna
Ha det bra och var rädda om er !
Britta