Dessvärre så kan jag inte helt pricka av något på listan än förutom kanske det där med att ta hand om tvätten, men det har ju liksom fyllts på igen sen sist jag skrev så det räknas väl inte heller.
De få framsteg jag gjort är väl att jag i alla fall lyckats ta ner julgardinerna och bestämt vilka jag ska sy om och sätta upp som ”vintergardiner” :) har dock inte sytt färdigt än men det är på gång 
Röjningen uppe har heller inte kommit så långt men är ett litet steg på väg då jag åtminstone börjat fylla det skåp jag fått tomt på tidningar och böcker med tyger och stuvbitar.
Sen har jag faktiskt också fotat förstärkaren som ska ut på annons men dessvärre så insåg jag igår att jag inte kan med fotoprogrammet som äldste sonen lagt in åt mig, så efter att ha ”sullat till” det ordentligt med bilderna jag förde över till datorn så stängde jag bara av och gav upp igårkväll. Var så himla trött efter vår skidtur som skulle bli jättekort eftersom vi hade åkt ganska hårt dagen innan, men slutade med den längsta hittills 
Haha! Vi är så himla knäppa ibland! Tur att vi är lika ;) Vi är nämligen lika nyfikna och vrångskalliga när det gäller vissa saker så vi kunde liksom inte vända de gånger vi tänkte eftersom vi var så nyfikna på vart vi skulle komma och vad som skulle finnas bakom nästa krök. Det är nämligen så att vi hittills inte åkt en enda gång i de vanliga motionsskidspåren som finns häromkring utan åker hellre på egna upptäcktsfärder över åkrar och nere i skogen osv och nu har vi börjat upptäcka de underbara skoterleder som finns och det var tack vare…eller på grund av kanske man ska säga…det som det blev så långt igår eftersom jag ville undersöka om skoterleden vi åkt på dagen innan möjligen korsade en annan väg som jag kände till.
Och jodå! Det gjorde den men det var betydligt längre ifrån den väg som jag från början trodde att det var. Men envisa som vi är så gav vi oss den på att leta på den trots att sambons skidor knappt gick framåt pga någon miss med vallningen eller vad det var??
Olika skidor kan tydligen bete sig olika trots att de är vallade på samma sätt så mina gick som raketer medan hans kändes mer som sandpapper på undersidan.
Bortsett från det så blev det i alla fall en härlig tur i skoterleden och jag kände mig nästan euforisk över min nya upptäckt av hur underbar vintern kan vara. Att tyst susa fram genom skogen på den slingrande leden med de vita sagoträden omkring är en upplevelse jag aldrig haft av vintern förut. Att färdas genom natur som växlar mellan barrskog och lövskog, torr och våtmarker kändes som att vara på ett nöjesfält och sitta i en vagn som går på räls och erbjuder nya överraskningar bakom nästa sväng.
Så jäkla spännande och mysigt :) …om man har skidor som går bra förstås, fråga inte sambon om mysfaktorn Hihi! Känslan han mest fylldes av under turen var nog att helst vilja stanna, ta av sig skidorna och helt enkelt göra brasved av dem mot något träd eller så : ):) !! Det är humör i min Hälsing kan jag lova ! fniss…!
Nåja, hoppas i alla fall på att göra om samma vända snart med bra skidor på alla fyra fötter för det måste upplevas. För övrigt går vi och väntar på att nya kartan över skoterlederna häromkring ska komma ut så att vi kan upptäcka nya ställen. Finns inte bättre sätt att kombinera nytta med nöje tror jag. Är nog första gången i mitt liv som jag inte längtar särskilt mycket efter våren…helt otroligt !!
Men idag jobbar sambon hela dagen så nu kan jag lugnt fortsätta arbetet med min ”lista” och första prio idag har nog gardinsömnaden. Känns så kalt och tomt i köket utan så det får bli det första jag gör.
Så ha det så bra så länge och kom ihåg att leva här och nu !
Britta