Ja då var nog ett av de mest händelserika år i mitt liv tillända !
År 2012 som varit så omtalat och betytt så mycket för många !
En del har trott att det skulle betyda jordens undergång medan andra tolkat det som det år då en ”ny tid” börjar men kanske inte riktigt förstått exakt vad det innebär?
Det tragiska med det förstnämnda är att många människor tagit sina liv för att slippa vara med om själva undergången men man får trösta sig med att det precis som med allt annat var menat att deras liv skulle avslutas så, och ingick i var och en av dessa människors livsplan den här gången.
Nu har de ju redan insett och förstått meningen med denna som vi andra ser det otroligt onödiga handling och på något sätt har de väl utvecklats av den lärdomen.
Att 2012 skulle bli så betydelsefullt för mig hade jag väl aldrig kunnat tro och om något medium för ca tio år sedan beskrivit mitt 2012 för mig så hade jag nog bara skakat på huvudet och tänkt att det var synd att jag haft oturen att anlita ett av de oseriösa och enbart penningsökande medier som finns 
Om någon för tio år sedan sagt att 2012 skulle bli ett händelserikt år då jag hunnit träffa, flyttat ihop med och förlovat mig med en 20 år äldre man så hade jag nog bara hållt masken och med ett påklistrat leende nickat åt den personen samtidigt som jag tänkt för mig själv, ”Jaha du, jomenvisst ! Kunde du inte ha hittat på något LITE mer troligt om du ändå ska sitta här och ljuga mig rakt upp i ansiktet”
Men nu sitter jag här mitt i den verkligheten vare sig jag tror på den eller inte
Fick förresten frågan av en släkting i julhelgen om hur vi träffats och om det var det klassiska ”kärlek vid första ögonkastet” som drabbade oss, och svarade att ”Nej! det sa inte klick direkt på det viset mer än att jag kände att han var en otroligt glad positiv och trevlig människa som jag trivdes med, men så kan man ju känna med många människor, och min första uppfattning var att jag såg honom som en go och glad gammal gubbe”
”Och nu är ni nästan jämngamla” sade min mor varpå jag svarade ”Nej, nu är det han som är yngre än mig!”
För så är det faktiskt även om jag kanske själv inte vill erkänna det. Han har en energi och vilja som jag hoppas att han får behålla länge så att vi hinner få många år tillsammans. Såg ett tv program idag om en man som var 97 år och hur pigg och levnadsglas som helst och så hoppas jag att även han får vara för då hinner jag bli långt över sjuttio innan han lämnar mig för den här gången och det tomrum det kommer bli efter honom är något som jag hoppas blir så kortvarigt som möjligt för som det är nu så orkar jag knappt ta i den tanken.
Ibland när jag ligger och ska somna på kvällen tätt intill hans rygg och med armen omkring honom så kommer tanken på ”HUR ska jag någonsin kunna leva utan det här” och den tanken får mig alltid att vilja brista ut i gråt!
Alla de känslor som finns i och omkring det som händer mig nu är så stora och så svåra att hantera ibland och det är inte konstigt att många människor väljer att ”stänga av” och bli känslokalla som ett rent självförsvar.
Men nu har vi ett nytt år framför oss och på många sätt kommer det att bli lugnare än det som varit nu när det mesta börjar ”rätta till sig” och vi snart har fått ordning på allt det praktiska med att ha ett hus tillsammans.
Papper, adresser, avtal osv som ska ordnas innan man kan släppa sådana tankar och ägna sig åt att njuta av och leva livet istället.
Det här året blir nytt i många avseenden då vi tex kommer att kunna uppleva varenda årstid med dess för och nackdelar tillsammans. Vintern med skidåkning, utflykter och vinterfiske! Våren med vandringar, vårtecken, trädgårdsarbete och fotande! Sommaren med resor, tältning, fiske, vandring, avkoppling och odlande! Och sen den vackra underbara hösten med sin otroliga natur och rena klara luft! Och sen kunna se fram emot ännu en jul och ett nyår tillsammans
Har många gånger på sistone tänkt på hur lite jag är otålig och går och längtar efter saker numer. Förr var det mer som om jag aldrig riktigt levde i nuet utan hela tiden längtade och såg fram emot något annat och något som skulle komma i framtiden. Gick och fantiserade och föreställde mig hur det skulle bli då och då och sen när jag skulle göra det och det osv!
Nu ser jag fram emot varje ny dag, morgon och till och med kväll och lever här och nu istället för då och sen! Förr var det mer som att det mesta av tiden var en slags transportsträcka mellan det roliga som skulle komma. Som att hoppa på stenar över en å ungefär och det som fanns däremellan skulle man bara ta sig igenom på något vis.
Så efter det känslostormande år som varit så ser vi nu fram emot en ny tid tillsammans och med de förutsättningar vi nu har så kan det bara bli bra !
God fortsättning !
Britta