Fick vi tydligen igår då vi satt och hade en diskussion med mina barns far. Plötsligt far Wilma upp från golvet och börjar skälla och rusa ut i hallen precis som hon alltid gör då någon knackar på dörren . Det var bara det att det inte knackat på dörren och inte heller var det någon ute på bron när jag öppnade. Kan däremot erkänna att jag fick en underlig känsla i samma stund som jag gjorde det. En sådan där oförklarlig svårbeskriven känsla. Tänkte inte så mycket mer på det dock eftersom vi satt i ett ganska viktigt möte och ville återgå till det så fort som möjligt.
När vi senare skulle gå upp och lägga oss var allt som vanligt ända tills jag sagt godnatt till yngste sonen och stängt igen hans dörr. Då kom den där känslan tillbaka igen när jag skulle passera hallen och gå in i vårat sovrum.
Vet inte om jag ska kalla det för att det känns som om ”en närvaro” utan snarare att man plötsligt liksom blir medveten om sin omgivning på ett djupare plan?? Oj vad konstigt det där lät men är så svårt att beskriva i ord !
Som om man inte bara är omgiven av vanlig luft utan mer omsluten av något/någon ? Man stannar upp i tanken och försöker känna efter med alla sinnen. Något/någon kallar på uppmärksamhet! Man tycker att både syn, hörsel och doftsinne liksom skärps till och försöker upptäcka något ovanligt men utan resultat och det handlar bara om några sekunder.
I alla fall så fortsatte jag in i sovrummet. Satte mig på sängkanten och började klä av mig och då känner jag hur det liksom ”slår en volt” inne i huvudet på mig. Går nästan inte heller att beskriv på ett annat sätt. Det snor till och i samma sekund hör man hur det låter som om hjärnan går ner i varv. Nästan som om man ska till att somna trots att man är klarvaken. När min sambo kommit upp och stängt dörren om oss så vill wilma inte gå och lägga sig som vanligt. Inte heller komma och säga ”godnatt” på sitt sätt som hon alltid gör genom att gå till husses sida av sängen och få lite kli och klapp innan det är dags att sova.
Hon går lite fram och tillbaka i sovrummet och till slut puttar hon upp dörren och går ut i hallen. Vi ropar tillbaka henne och säger att det är dags att sova vilket hon nuförtiden inte brukar ha något emot. ( Hon är ju elva år och börjar nog bli lite tröttare än vanligt). Hon kommer motvilligt in i sovrummet igen men bara en kort vända innan hon åter går ut i hallen och nu hör jag att hon går ända in i äldste sonens rum en sväng innan hon kommer tillbaka. Står och tittar en stund ned i trappen och går till slut efter allt hårdare tillsägningar från oss tillbaka in i sovrummet. Tänker att jag ska gå upp och stänga dörren efter henne och när jag ska återvända till sängen ligger hon inte som vanligt på sin filt i hörnan utan hoppar helt enkelt upp och lägger sig mitt i sängen med en misstänksam blick mot den stängda dörren. Kan säga att det här är mycket ovanligt gjort av henne. Dels så har hon inte fått lega i sängen på månader nu pga rädsla för att hon ska ha fästingar på sig och dels så hoppar hon aldrig upp utan tillåtelse.
Vi är båda lika förvånade och har inte hjärta att säga åt henne att gå ner när hon så uppenbart känner att hon måste ligga just där. Antingen för att hon känner sig orolig eller för att hon känner att vi behöver det av någon anledning ?
Något annat ovanligt är att det knappt går att prata med henne eftersom hon hela tiden håller blicken och öronen spetsade mot dörren. I vanliga fall skulle hon , eftersom hon egentligen vet att hon gjort något otillåtet, verkligen visa att hon uppskattade vår uppmärksamhet genom att lägga sig på rygg, hålla upp tassarna i luften och visa magen och gnida sig över öronen för att se riktigt söt och oskyldig ut :) Men nu är hon allvarlig och svår att nå. Efter en stund släpper hon dörren med blicken men från min vinkel ser jag hur hon hela tiden kastar ett öga ditåt utan att vrida på huvudet och det dröjer en bra stund innan hon kommer till ro och lägger ner huvudet.
Vi pratar om det som hänt och jag berättar om känslan av ”volten i huvudet” som kommit när jag höll på att klä av mig och min sambo säger att han kände precis samma sak för någon timme sedan nere i köket.
Så vad det än var som fick wilma att reagera så känns det i alla fall för oss uppenbart att det var någon som kom på oväntat besök. Jag fick dock inte något direkt obehagskänsla utan mer en känsla av att det var någon som ville göra sin närvaro påmind och tala om att den fanns med oss som ett stöd i något.
Kan ju dock erkänna att trots att jag skulle ha behövt gå på toaletten hellre låg kvar i sängen tryggt och tätt ihop med honom på ena sidan och wilma på den andra. Men den känslan var mest bara sådär ”mysspännande” om ni förstår hur jag menar 
Känslan av att veta att det utanför dörren fanns något okänt och här inne ligger jag i en trygg famn och med en ”bodyguard” i form av en Wilma bakom ryggen.
Natten var i alla fall fortsatt lugn och efter någon timme tyckte wilma att det var dags att hoppa ner och lägga sig på sin vanliga plats igen så skulle det ha varit något negativt och otrevligt så hade vi nog inte somnat i godan ro alla tre.
Gick förresten upp på toaletten senare på natten och då kändes det inte något underligt alls.
Men nu är det dags att klä på sig och försöka göra lite nytta. Sambon jobbar idag så jag får väl ta mig för med något av alla de ”måsten” man alltid har omkring sig. Men det gör jag gärna. Känns lite lättare inombords nu efter mötet igår och förhoppningsvis kan vi snart börja se framåt igen.
Ha det gott !
Britta