lillasysterfix

Vaknade faktiskt före fem imorse och bestämde mig för att stiga upp trots att jag egentligen inte behövde. Findus tyckte att det var dags i alla fall och hoppade iväg på sina tre ben, och då vet jag att han efter toalettbesöket oftast går och krafsar på äldste sonens dörr vilket inte uppskattas av en sextonåring.
Så för att inte väcka ”den björn som sover” så bestämde jag mig för att följa Findus ner och släppa ut honom.
Som den oroliga kattmamma man är så vill jag helst inte att han ska vara ute så mycket nu med sin skadade tass men kan inte neka honom heller. Är nog bara bra för cirkulationen om han rör lite på sig istället för att bara ligga inne och bli stel.
När han gått (eller hoppat kanske jag ska säga) ut satte jag mig i trappfönstret och tittade på honom en stund.
Han tog sin vanliga ”kolla läget” runda och gick och sniffade och strök sig mot de träd och buskar han anser som sina.
Vissa gick han ganska fort förbi medan andra behövde en grundligare undersökning och kindgnidning för att låta doftkörtlarna markera att det här är hans revir.
Såg faktiskt att han satte ner den skadade tassen ett par gånger vilket han inte gör när han är inne, i alla fall inte när vi tittar på honom. Förmodligen gillar han effekten trebenshoppandet har på oss människor eftersom vi alltid uppmärksammar, klappar, kliar och pratar så där snällt med honom när han kommer skuttande.
Nu har han varit ute i en och en halv timme och jag tycker att det är dags att komma in igen, men har varit ute och ropat ett par gånger utan att se till honom så det är bara att vänta.
Han brukar inte gå särskilt långt från gården (inte heller när han är frisk) och så länge jag inte hör det där typiska jamandet och gnolandet som brukar inleda ett ev slagsmål så är det ingen fara. Foppatofflorna står i hallen färdiga att bara hoppa i om jag skulle behöva rycka ut som kattskrämmare och med tanke på hur man ser ut kl fem på morgonen så räcker det nog med att visa sig utanför dörren för att få den tuffaste hankatt att ta till flykten.

Så här mycket snö var det för ganska exakt ett år sedan så snösmältningen går väl som normalt i år också även om det känns som om det gått extra långsamt den här gången.

Idag står hönshusstädning på schemat och så är det väl dags att ta bort utegranarna med tillhörande belysning. Ska nog gå ner till syrran och stjäla lite videkissris och göra lite fint ute på bron också.
Sen har jag lovat äldste sonen att vi ska ta en promenad till macken så då får vi lite motion idag också.

Men nu ska jag ta och gå ut till hönsen och förhoppningsvis kommer Findus tillbaka när han hör att det är någon på gården.  Sen väntar jag med spänning på rapport från snusslutaren i Italien, hoppas att det går bra för honom.

Britta