Känns som en evighet sedan nu…och den senaste månaden har varit den längsta, märkligaste, mest omvälvande och känsloladdade någonsin i mitt lite drygt fyrtioåriga liv.
Men jag har överlevt…och de nära och kära har överlevt… ja inte för att det varit frågan om liv och död, så dramatiskt är det inte, men ändå…..?
Vilken händelse….vilken ”grej” i mitt dessförinnan så inrutade liv !
Blir inget långt inlägg nu, men återkommer snart med en fullständig beskrivning av vad jag upplevt och som från och med nu förändrar mitt liv till väldigt stor del.
Kan bara hoppas att jag har åtminstone någon läsare kvar efter det långa uppehållet ….och att de även vill följa mig i fortsättningen ?
Men ha det bra så länge och var rädda om er !
Lycka till. Mig får du be att dra innan jag jag lämnar vet du Sköt om dig så ses vi kanske snart.