Tog en promenad ner till ån häromkvällen och det bästa sättet att hitta ev motiv att fota är att se till att inte ha kameran med sig. (Eller så lämnar man minneskortet hemma vilket jag ju lyckades med under min och sambons semstertripp till Härjedalen 
)
Så vad händer när jag kommer gående genom skogen och närmar mig ån där man korsar den för andra gången…jo plötsligt står ”Mr Perfect Flugsvamp” framför mig vid åkanten!!!
Tack och lov så hade jag i alla fall mobilen med mig och jag hann åtminstone föreviga honom med den, även om det inte är särskilt bra kvalité på bilden. Har nog aldrig i hela mitt liv sett en så perfekt skapad svamp. Alltid brukar de ha några slags skavanker. En riktigt Elsa Beskows sagomodell var han.
Dessvärre är han död nu vilket jag och äldste sonen kunde konstatera då vi passerade honom under vår gemensamma promenad ikväll. Sonen är ju den seriösa typen av fotograf, som så gott som aldrig lämnar huset utan kameran och när vi närmade oss platsen där jag sett svampen blev jag så glad när jag kom på att han ju kunde ta en bra bild av den…..men ….det var försent. Han låg där platt på rygg….antagligen överbelastad av sin stora ståtliga hatt! 
Hur som helst så tog sonen ett foto av honom ändå där han låg på rygg i den mjuka gröna mossan med foten i luften, blottande undersidan av den vida hatten.
Ja sånt är väl livet! Inget varar för evigt! Men snygg var han i alla fall, så länge han levde.
Intressant att jag kallar svampen för en han förresten ? ! Vet inte varför faktiskt men det känns bara helt självklart! Är det just för att den bär hatt månntro ?
Nåja, i alla fall så känns det okej att hösten är på väg eftersom det snart kommer att finnas gott om fina motiv med alla färger som snart växer fram på träden. Kan bara hoppas på att det blir soliga fina dagar också och att man hinner med innan det fina är över. Det går ju lite för fort med hösten tycker jag och den kunde gärna få vara lite längre. Inte så att den skulle börja tidigare utan att den höll på längre in på året. Gärna hela sept, okt och november. Tänk om vi hade tre månader av färgsprakande höst?
Annars rusar väl livet på med både upp och nedgångar som för alla andra. Gäller bara att se meningen med allt som händer, både positivt och negativt.
På lördag ska jag faktiskt upp i sadeln igen för första gången på …..?? Ja kommer inte riktigt ihåg när jag red senast ? Jo det var nog i slutet av maj någon gång då jag ju var med på sommarridskolan som bestod av fem lektioner. Efter den insåg jag ju att lektionsridning trots allt inte är något för mig. Alldeles för mycket tänk och koncentration med. Jag vill rida för njutningens skull helt enkelt. Därför har jag anmält mig till en halvdagstur på lördag, då man rider ut i tre timmar i skogen med ett litet fikastopp , och avslutar med en lunch hemma på gården igen. Som det ser ut nu så verkar vädret bli toppen också med sol och sådär lagom varmt, ca 12-13 grader tror jag. Det enda som gnager lite i bakhuvudet är att jag kanske kommer att känna av mina höfter igen vilket jag minns att jag gjorde efter den senaste tretimmarsturen. En riktigt obehaglig smärta som kändes som knivar som skar inne runt höftkulorna någonstans? Hoppas att det var något tillfälligt bara, men å andra sidan så är det inte ofta jag kommer upp på hästryggen nuförtiden så det kan det väl vara värt !
Men nu är det faktiskt dags för sängen igen och idag avslutar jag med en bild av mig själv drickandes mitt livs första (men förhoppningsvis inte sista ) Guinness ! Måste säga att det var riktigt gott jämfört med vad jag hade förväntat mig. Tyckte att det var dags att prova en i alla fall när man ju faktiskt var på Irland på sin 40 årsdag
Godnatt och sov så gott !
Britta p.s även den här bilden är tagen med min mobil !
