Vilken vårdag det har varit, snön smälter som smör i solsken och fram tittar både växter och figurer man nästan glömt att de fanns.
Fläderbusken som jag planterade i höstas och nästan glömt av att jag hade har nu börjat kika fram. Vem vet! Om några år kanske man kan göra sin egen fläderblomsdricka.
Stenkatten (målad av en av mina kollegor på kyrkogården) som för bara någon vecka sedan endast kikade fram med ett par ögon, har nu helt krupit ur sitt snötäcke.
Min lilla fårskock som också verkar ha överlevt vintern kvarglömda under snön. Frosttåliga med andra ord!
En groda kikade också fram mellan stenarna idag.
Idunn och Hugin passade på att hälsa på i solskenet, men Hugins försök att imponera på Samus lyckades inte riktigt. Katterna är inte imponerade av dessa påhälsande fjäderfän, som ibland låter fruktansvärt högt och dessutom har en vass näbb att pickas med.
Findus tyckte att det var väldigt snällt av mig att ställa fram en solstol åt honom.
Inte nog med att våren äntligen är här! Min käre sambo har äntligen lyckats införskaffa mig den där buketten tulpaner (jag påtalat att man skulle ha haft en längre tid nu) till min stora överraskning!
Ja som sagt en härlig vårdag med många överraskningar, men tyvärr inte med det återseende jag skulle ha uppskattat mest. I alla fall inte än så länge, men dagen är inte slut än och än finns en chans att han kommer fram ur sitt gömställe, min kära lilla Ebbe.
Tarzan såg jag däremot smyga uppför vägen, förmodligen på väg hem för att få lite mat och kärlek från sina människor efter det hårda slagsmål han hamnade i.
Själv kan jag bara hoppas och tro att också Ebbe klarat sig skapligt och snart kommer hit för att äta.
Bara att vänta och se.
Britta