Sitter vid mitt pysselbord uppe på mitt rum och lyssnar till lite avkopplande sk relaxing music. Lugn pianomusik med fågelkvitter och vågbrus i bakgrunden. Det är bl a det som får mig att överleva vintern när den känns som mörkast och evighetslång.
Att sätta sig bekvämt, blunda, lyssna till musiken och naturljuden och bara drömma sig bort till en grönare värld mitt i allt det vita är upplyftande för både själ och hjärta måste jag säga 
Men nu vill jag inte tänka så mycket på vintern för än dröjer det innan den är här, och även om den svenska sommaren idag visade upp sin allra sämsta sida så föredrar jag både spöregn och åska framför snö.
Hände förresten något underligt med mig idag på jobbet när jag var ute mitt under det värsta åskvädret. Vet inte varför, men jag som alltid varit så rädd för åska kände mig plötsligt helt lugn och jobbade på med mitt, trots att det blixtrade och knallade runtom mig så att marken nästan skakade.
När första smällen kom hoppade jag dock till eftersom den var så hög och kom så häftigt, men sen var det som om jag liksom vande mig vid åskan ( som för övrigt aldrig verkade vilja ta slut) och kände inte alls av den där skräcken för att blixten skulle slå ner någonstans i närheten som jag annars brukar känna.
När jag var liten var jag livrädd för åskan och trodde att min sista stund var kommen varenda gång den mullrade som värst. Då satt jag alltid i mammas eller pappas knä och grät, höll för öronen och tryckte ansiktet emot deras hals eller axel för att slippa se blixtarna när de kom.
Kommer ihåg hur jag blev alldeles svettig och illamående innan det lugnade ner sig och åskan var över.
Varför jag var så rädd vet jag egentligen inte, men höga ljud överhuvudtaget skrämde mig ordentligt. Även reaplan och fyrverkerier var en stor skräck för mig och jag kan verkligen minnas att jag var så rädd så att det kändes som om jag skulle svimma när jag utsattes för något av det.
I alla fall så var det här nog den absolut blötaste arbetsdagen jag varit med om. Visst har vi regnkläder,men idag fick de ”möta sin överman” som man säger
Tack och lov för att det är fredag som betyder att vi får sluta kl ett, för strax innan arbetsdagens slut kände jag hur det till och med började sippra in regnvatten i underkläderna och då är det dags att gå hem för dagen tycker jag.
Imorgon hoppas jag dock att det blir något torrare väder då jag ska följa med Mia till Bollnäs och titta på när hon och hennes Djarfur ska tävla.
Det är alltid lika roligt och spännande att vara med på dessa tävlingar och njuta av hästar och spänningen när Mia ska in på banan
Djarfur sägs vara i toppform och med tanke på framgångarna vid förra tävlingen så blir det extra spännande. Men sen vet man ju inte hur dagsformen är eller om han får för sig något annat än att han ska visa upp sin bästa sida. Men det är ju det som är vitsen med att tävla. Spänningen och ovissheten om hur det ska sluta.
Annars vore det väl ganska ointressant, om man gick och vann varenda gång. Vad vore då vitsen med det hela ?
Man utvecklas ju både genom motgångar och framgångar och all slags erfarenhet är viktig erfarenhet.
Men nu ska jag fortsätta med lite pyssel innan det är dags att hoppa i säng. Vi ska åka någon gång mellan halv sex och sex så det gäller att komma i säng i tid ikväll, men det blir nog inga problem då jag redan sitter här och gäspar så att käkarna snart går ur led
Så jag säger nog Godnatt och sov så gott! Och förresten så sägs det att sommaren kommer tillbaka i mitten av nästa vecka någon gång och det tänker i alla fall jag tro på även om meteorologerna säger att det väl aldrig tidigare varit så svårt att göra en pålitlig prognos som under den här sommaren.
Nåja, den som lever får se!
Ha det gott !
Britta