lillasysterfix

Nu hoppas jag att det ska ha ordnat sig med vårat internet för en lång tid framöver. Har ju varit en hel del kraftiga åskväder hittills den här sommaren och än är det väl inte slut på dem.
Känns som en evighet sedan jag skrev senast och det har hänt en del sen dess också.
I söndags blev vi tvungna att ta beslutet att låta Idunn breda ut sina vingar och flyga till hönshimlen för gott !

Kan fortfarande inte riktigt fatta och acceptera att hon är borta! Trodde väl aldrig att en höna skulle kunna göra en sådant intryck och avtryck av sig i mitt djurvänshjärta.
Hon lärde mig verkligen att alla djur är individer precis som vi människor. Visst har jag väl alltid varit av den uppfattningen mer eller mindre men kan ärligt säga att höns varit ett av de djurslag jag i alla fall trodde var ganska lika till sättet.
Att de mest gick omkring och pickade, krafsade, letade efter mat, sandbadade  ibland och värpte ägg.
Trodde aldrig att de skulle kunna lära sig så mycket, komma ihåg saker och vara så medvetna om omgivningen som hon var.
En sak är säker! Höns är inga dumma djur och ordet hönshjärna får stå för den människa som uppfann det!
Hon (och även vår tupp Hugin som tack och lov ännu är kvar hos oss) visste precis när vi satte oss att fika eller äta någonstans utomhus, då kom de som skjutna ur en kanon och skulle vara med i hopp om att få smaka, kom alltid på inkallning när de tagit en lite för lång tur ifrån gården, kunde gå och vänta med att värpa tills dörren till hönsgården öppnades så att hon kunde springa upp till soffan på brokvisten och lägga sig där i det mjuka täcket och lämna ett rykande färskt frukostägg åt oss, hon förstod också att så fort jag kommit hem så kunde det löna sig att gå fram och tillbaka framför ingången till hönsgården och gnola och gnälla ända tills jag släppte ut dem i det fria, och tro´t eller ej men när jag tog fram solstolen och satte mig en stund ute på gräsmattan kom hon i 99 fall av 100 och lade sig bredvid och bredde ut vingarna så att solen kom åt dem, en sida i taget. Det är faktiskt sant att även höns solar lite ibland och stundvis kunde hon se död ut där hon låg och gonade sig bredvid mig. Hon hade också vanan att så fort jag satt på huk eller ute på bron iklädd min blåa helly hansen jacka så pickade och putsade hon försiktigt i luddet på den.
Ja det finns säkert ännu mer jag skulle kunna berätta men klockan går och tröttheten börjar komma smygande.
Vill i alla fall tacka henne för tiden hon fanns hos oss då hon faktiskt gjorde så att jag tog ännu ett litet steg i min personliga utveckling och lade en gammal fördom åt sidan. Även höns har en egen själ! Det tvivlar jag inte en sekund på längre.
Anledningen till att hon lämnade oss var att hon under ett par dagar (förmodligen mer innan jag märkte hur allvarligt det var) hade ett ägg som fastnat i äggledaren vilket förmodligen gjorde att hon fick en svår inflammation, något som tydligen är ganska vanligt hos värphöns. Och trots försök att hjälpa henne att få ut ägget så lyckades vi inte och tog beslutet att låta henne somna in istället för att låta henne lida mer.
Vill inte gå in i detalj på hur det hela utvecklade sig men det gick till en gräns då vi insåg att det var ovärdigt att låta henne gå som hon var på slutet.
Kan också tala om att hon är den första höna av alla de vi varit tvungna att avliva som jag begravt och smyckat graven med blommor. Så nu ligger hon nere i skogen bredvid katten Nisses grav och promenaderna dit kommer nog att bli många.

Men livet måste ju gå vidare och samma kväll som Hugin blev ensam så hämtade min sambo två nya fruar åt honom. Agda och Alice heter de och ska få en egen presentation här om ett par dagar.
Hugin är mäkta stolt och så försiktig med sina nya flickvänner. Visar de vart vattnet och maten finns, varnar för faror och pysslar om dem som den gentleman han är.

Men nu är det sängen som gäller och förhoppningsvis kommer det ett inlägg även imorgon.

Godnatt och sov gott!

Britta