lillasysterfix

Ska bara kika in en snabbis så att ni vet att jag fortfarande finns   (om någon nu skulle ha saknat mig sådär jätte,jättemycket   )
För även om det inte blir något ordentligt inlägg ,så känns det i alla fall som om jag vill uppdatera åtminstone en gång per dag med i alla fall några ord om läget.
Har haft en underbar dag vilket väl är oundvikligt med detta gudabenådade väder vi fått, och det enda ”moln” som visat sig på min himmel var väl när jag fick veta att en människa som jag trodde var min vän, eller som jag i alla fall inte varit annat än snäll och trevlig emot, pratat illa om mig ”bakom ryggen” så att säga.  Egentligen blev jag inte direkt chockad när jag fick veta det eftersom vissa saker legat lite i luften när vi träffats, och kommit som snabba pikar lite då och då. Men ändå så förvånar det mig att personen ifråga plötsligt häver ur sig sina åsikter om mig inför en människa som jag uppenbarligen umgås en hel del med och som personen själv knappt träffat. ??
Alltså måste de här sidorna hos mig som personen inte gillar vara väldigt irriterande för denne, vilket är väldigt konstigt eftersom det inte på något sätt påverkar honom/henne, varken positivt eller negativt.
Så den enda anledningen jag kan se till att den här människan kände ett så stort behov av att prata illa om mig måste vara denna ständiga svenska avundsjuka.
Men, men…det är som det är och nu visste han/hon nog inte riktigt vem den delade med sig av dessa åsikter inför, för jag kan lova att det kom svar på tal    och bättre försvarare kunde jag inte ha haft när jag själv inte ens var närvarande för att kunna försvara mig.
Så jag är tacksam över att jag fick veta vad som sagts om mig eftersom det blir en slags självrensning bland sk vänner på det viset, och nu är jag definitivt säker på att jag har en enda riktig och pålitlig vän här i livet, och det är just den som försvarade mig i detta läge.  Är så tacksam för att hon finns!
Nåja, nog om det. Nu blev det här tydligen ingen snabbis, snabbis ändå…som vanligt med mina snabbisar

Tack och lov så har jag i alla fall kommit så långt i min egen personliga utveckling så att jag kan ta den här typen av information på rätt sätt. Alltså att jag mest kan tycka synd om personen som är så ”fyrkantig” och liten i sitt sinne så att den måste tala illa om andra för att framhäva sig själv. Mig rubbar det inte personligen och jag skulle aldrig låta det trycka ner mig på något vis. Jag är den jag är, och gör det jag tycker är det rätta för mig och mina närmaste, och om det sedan irriterar någon annan så  kan jag inte göra något åt det.

I alla fall så har jag mest njutit av solen idag. Gjort en liten utflykt med äldste sonen upp till fäbodstugan vi brukar vara vid på somrarna och stannat till vid sjön vi badar i när vi är där. Hittade förresten några ”skatter” i form av stenar och pyttesmå jättesöta kottar som man skulle kunna göra te x ett halsband av.
Senare på kvällen tog jag kameran med mig och åkte ner till en liten skogsdunge som det rinner en liten å igenom och som just nu är fylld av vitsippor. Men tyvärr så lyckades jag inte ta några riktigt bra bilder. Dels var jag lite försent ute och hann inte fånga det bästa kvällsljuset och när det väl infann sig en stund blev jag så till mig och både glömde och gjorde fel inställningar på kameran När mörkret sedan började smyga sig på och en stor mysko bil med tonade rutor sakta sakta gled förbi ute på vägen, kändes det som om det var dags att ge sig Inte för att jag tror att det var någon som funderade på att ”röva bort” mig, men egentligen så vet man aldrig vad det är för slags människor som rör sig därute nuförtiden. Lite läskigt kan det kännas tycker jag när man är ensam kvinna på vissa ställen, för även om jag skulle försvara mig så gott jag kunde (är inte alltid så snäll som många tycker att jag ser ut   ) med en välriktad spark med mina stålhättekängor så har man väl ingen större chans emot en man, särskilt inte om de är fler.
Men men, platsen finns kvar och jag ska nog göra ett nytt försök imorgonkväll. Det är ju lite det som är charmen med foto…ungefär som att fiska….ibland får man massor och ibland ingenting.
Nej nu får det vara nog med denna misslyckade snabbis 

Hörs nog imorgon och förhoppningsvis kanske det kommer med någon bild som jag känner mig åtminstone någorlunda nöjd med!
För skam den som ger sig heter det ju!!

Godnatt     Britta