Fick plötsligt en stund alldeles för mig själv här på morgonen. Tror att det är något av det bästa jag vet, att sitta ensam med sina tankar och gärna en kaffekopp och bara vara och filosofera lite över livet.
Särskilt tidiga morgnar som nu då solen är på väg upp, koltrastarnas sång hörs ända in hit till köksbordet, jag kan se en av mina katter sitta och lurpassa på ett byte ute i den lilla skogsdungen här bredvid, genom andra fönstret ser jag ett fågelpars envetna arbete med att bädda i ordning inne i holken som sitter på vedboden, ute på åkern lite längre ner sitter ett par harar och putsar sig.
Just i sådana stunder njuter jag verkligen av livet!
Att i lugn och ro sitta och uppmärksamma vad som faktiskt händer omkring en. Sådant som jag förmodligen inte hade märkt om jag haft övriga familjemedlemmar omkring mig och vi alla var på väg till jobb och skola. Ni vet det där vanliga, då man trängs vid köksbänken, vid kylskåpet, kö på toaletten, någon vill prata medan en annan helst vill ha det tyst och lugnt….ja en helt vanlig morgon i en helt vanlig tonårsfamilj antar jag.
Visst känner man väl också då att man lever, men på ett helt annat plan och själv föredrar jag nog det djupare planet då jag kan vända mig inåt istället för utåt.
Bäst känns de här ensamma stunderna när de kommer till helt spontant. Som nu då yngste sonen blev upphämtad för att åka med en tidig buss till Stockholm, äldste sonen fortfarande ligger och sover och sambon åkte ovanligt tidigt till jobbet.
Och vips! Så fick jag en stund för mig själv.
Trodde nämligen att jag skulle skjutsa den yngste till bussen och gick upp kl fem när klockan ringde. Tyckte väl att det var lite konstigt att jag inte hört något från syrran eller hennes sambo om hur deras son som är lika gammal som min yngsta skulle ta sig ner till bussen så tidigt, men eftersom det var så sent innan jag funderade på det igår kväll så tänkte jag att jag ringer dem eller smsar tidigt på morgonen istället.
Tänker precis skicka iväg ett sms när jag återigen frågar sonen om han verkligen inte hört något om hur kusinen ska ta sig ner, (frågade även ett par gånger igår, och fick väl mest en axelryckning till svar). Och precis som om det var första gången jag undrade så säger han, ”Jo jag fick meddelande från dem igår kväll om att jag får skjuts med dem ner”
??? Jaha! Då är man väl den där trögt tänkande, pinsamma mamman igen då som ställer väckarklockan på fem och dessutom går upp då därför att hon fortfarande tror att det är hon som ska skjutsa när hon inte fått veta något annat 
Dessa tonåringar! Men jag kom ju i alla fall upp i tid idag
Har bestämt mig för att ge mig iväg ut med kameran idag. Har gnott på ett tag härhemma nu och tänkte att kroppen skulle få vila lite och låta hjärnan få lite gympa istället.
Vill hålla i det här med foto nu när det börjar bli så roligt och för mig gäller att bestämma en dag då jag ägnar mig åt det, annars blir det inte av.
Försöker ju så smått börja ge tid åt mig själv nu när barnen snart är stora, men det kan vara svårt ibland att tillåta sig att göra det man tycker är roligt när det känns som om andra viktigare saker ”ligger på” så att säga.
Men jag jobbar på det, och hittills har det gått ganska bra utan alltför dåligt samvete.
Vill också passa på nu innan jag börjar jobba eftersom det då blir ännu färre tillfällen åt egna intressen, men ska försöka planera så att det går att få lite egen tid även då.
Men nu ska jag ta itu med lite morgonbestyr innan jag kan ägna mig åt roligare saker.
Kanske återkommer ikväll !
Britta