Ja…då sitter man här och försöker torka tårarna, som envist fortsätter att i en strid ström rinna nedför kinderna då min käraste nu åter har lämnat mig…..snyft!……………????????????
????
Ja se där fick man till det! Var nog influenser från filmen igår kväll som påverkade de där första raderna 
Måste förresten bara säga att filmen var ganska hemsk. Visst var det vackra miljöer och klänningar att njuta av men….usch vilken story.
De fick inte varandra på slutet! Först var ett äktenskap inte att tänka på eftersom han var av lägre klass än henne, och sen när alla insett att de blev sjuka och så gott som slutade leva när de var ifrån varandra, så att ett äktenskap ändå skulle tillåtas….vad händer då?……..då blir han lungsjuk och dör….och inte ens i henne armar…utan långt borta i ett annat land, bara för att han över vintern behövde leva i ett varmare klimat pga sjukdomen! Och inte nog med det!
Inte en enda glödande kärleksscen!
Bara några torftiga kyssar, knappt värda att kallas kyssar ens, fullt påklädda, ja bokstavligen inpackade i kläder av en stil som för det mesta slutade hårt sammansnörda eller knäppta ända uppe vid halsen.
Ja ni får ursäkta! Det låter som om det var en helt annan typ av film jag egentligen borde ha sett, men lite kärlek, romantik och passion framför den öppna spisen, eller till skenet av levande ljus hade lyft den här filmen kan jag lova.
Finns väl inget mer romantiskt än det, och i den här typen av film brukar det vara standard kan jag säga
Särskilt när det handlar om en slags ”omöjlig kärlek”.
Dessutom var det här en verklighetsbaserad film och man undrar om det verkligen var hela sanningen.
Nåja, kan ju bara hoppas att det inte var det, för deras skull i alla fall.
Sen slutade det dessutom med den där typen av eftertext som inte får en att tänka, ja men vad skönt att det blev så i alla fall trots allt elände.
Nej, han dog alltså vid 25 års ålder under den vinter han åkt till Italien för att överleva så att han skulle kunna återvända till henne på våren igen. Fattig och utan att ha blivit berömd för sitt författarskap naturligtvis.(Vilket han ju blev långt senare efter sin död.Typiskt!). Och hon levde vad jag förstod ensam resten av sitt liv därför att hon aldrig kunde glömma honom och sågs ofta vandra över hedarna för sig själv.
Usch, vad tragiskt!
Filmen Titanic lämnar också lite av den känslan tycker jag, men där hinner de i alla fall älska med varandra, visserligen i en bil….inte så romantiskt kanske, men det faktum att det faktiskt är i en fin gammal veteranbil gör ju saken lite bättre i alla fall, jämfört med om de varit in en rostig skitig gammal amerikanare. Ojoj, nu har jag nog sagt för mycket…man bor ju i ett ”visst folkslags” mecca.
Men nog om det nu, innan det knackar på dörren och ett gäng i Jeans, T-shirt, skinnväst och förmodligen med varsin kepa på huvudet, säger att de skulle vilja byta ett par ord med mig
Nejdå…skoj skoj…jag fick ju faktiskt efter en händelse i somras en lektion som gjorde att jag fick en annan syn på en av de få fördomar jag har kvar. Numer försöker jag alltid förstå och sätta mig in i andras intressen och sysselsättningar, istället för att tycka att ”hur kan de gilla att hålla på med det där, och se hur de ser ut” osv. Trångsynt! Jag vet…och jag vill inte vara det.
Under andra omständigheter hade det lika gärna kunnat vara jag som levde för vecka 31 och såg fram emot att åka runt, runt på samhället och visa upp min fina bil. Och att det sen tyvärr finns de som mer förstör och sänker standarden på hela tillställningen till den lägsta nivån, går det nog inte att göra något åt.
Det finns väl i alla typer av intressegrupper egentligen, det gäller bara att inte ”dra alla över samma kam”.
Men nog om romantik och raggare nu, (för raggare får man väl säga? eller är det nedlåtande?).
För nu blev det ju sådär igen, att jag skrev mer om det jag egentligen tänkt skriva bara lite om, istället för att skriva om det som överskriften handlade om.
Jag är alltså ”gräsänka” igen. För 11 dagar den här gången. I morse kl sex lyfte nämligen sambons plan emot Mallorca och hans årliga efterlängtade cykelsemester, och jag hoppas verkligen att han kommer att ha det underbart där, med härliga träningspass i bergen, god mat och en och annan ”Ciao Bella” att vila ögonen på 
Måste väl förklara det uttrycket. Han har ju hittills gjort sina cykelresor till Italien och det har blivit ett ”internt” skämt härhemma om att han väl egentligen åker dit för att titta på de vackra Italienskorna…alltså ”Ciao Bellorna” som vi kallar dem. Men den här gången är det ju Spanien som gäller och även om han påstod att Spanjorskorna oftast inte var lika vackra som Italienskorna så tror jag nog att det kommer att finnas en och annan som ”faller honom i smaken” Fast då är det väl ”Hola Senórita” som gäller. Och efter 23 år med samma gamla fru så tycker jag att han är väl värd att åtminstone ”vila ögonen” på dem.
Fast om sanningen ska fram så har han nog nått den åldern då han kommer att ”se och njuta” mer av cyklarna och cyklandet än något annat
Så nu landar han väl snart där i ca 20 gradig värme medan vi härhemma får nöja oss med 5. Men å andra sidan så tänkte jag inte ge mig ut och cykla heller.
Men mer ute än inne hade jag väl tänkt mig att vara idag i alla fall. Kanske blir det en vända ner till ån eller så nöjer jag mig med att vara härhemma på gården och fixa lite.
Tyvärr så lyser solen med sin frånvaro idag och det känns mer som en gråtrist senhöstdag än en vårdag. Men det är åtminstone plusgrader, och det snöar åtminstone inte oavbrutet. Man får vara glad för det lilla.
Men nu är det påklädning som gäller och sen får vi se vad som händer. Skulle tro att det blir lite skrivet ikväll också nu när jag inte ens har någon att diskutera livets frågor med härhemma.
(Även om ”livets frågor” i det här huset mest består av att prata om träning och cykling )
Ha en bra dag!
Britta