För ganska exakt en timme sedan.
För mig har Vasaloppet blivit ett riktmärke när det gäller att börja se fram emot våren, och som vanligt sitter vi framför Tv:n med uppdukad frukost bestående av Te, rostat bröd, kokta ägg och lite senare en kaffekopp.
Vasaloppet är väl för övrigt det enda i sportväg som jag känner att jag inte vill missa. Numer är det ju extra roligt när man via datorn kan följa de åkare man känner till. Jämföra lite tider och diskutera dem med sambon, (är ju tur att vi i alla fall en gång per år har ett gemensamt intresse 
)
I år bestämde vi oss för att gissa vinnartiden också, och jag vet inte vem som tänkte tanken först men precis när jag bestämt mig för att 4:12 nog kunde vara en möjlig tid så säger sambon just den tiden.
(Ett tydligt tecken på att man levt tillsammans länge, och har bra telepatisk kontakt 
)
Så det fick bli sekundgissning också och det första som dök upp i min tanke var 51 och sambon drog till med 13.
Alltså är min gissning 4:12:51 och hans 4:12:13, men som det ser ut nu med så fina spår och perfekt väder så har vi nog tagit i lite för mycket. Skulle tro att vi får dra av bra många minuter på de gissningarna.
Men inte nog med att det är Vasaloppssöndag. Det är också en bemärkelsedag för mig och Ebbe. För idag är det nämligen precis ett år sedan jag bestämde mig för att börja mata och ta honom ”under mina vingars beskydd”
Hade ju sommaren innan sett honom lite då och då och förstått att hans liv verkade gå ut på att söka mat och skydd. Dessutom var han (och är fortfarande) okastrerad och otroligt skygg för människor så redan då började jag misstänka att han var hemlös. Men tiden gick och mot hösten försvann han ifrån byn och jag hoppades att han kanske hade ett hem som han återvänt till ändå. Tyvärr så förstod jag att det inte var så när han i Januari 2010 visade sig igen, och nu med hälften av ena örat bortfruset eller förlorat i slagsmål. Då kände jag att det fick vara nog, och efter att jag satt upp lappar med hans foto i byarna runtom utan några svar så började jag försöka mata honom, genom att kasta torrfoderbitar så nära honom som möjligt.
Nu, ett år senare har han ”egen lya” ute i Leifs cykelverkstad, med isolerad liggplats med filtar, värmelampa och egen ingång. Dessutom får han mat två till tre gånger om dagen så som kattliv betraktat så har han det nog helt okej.
Namnet Ebbe fick han just för att det var idag, på Ebbedagen som jag matade honom första gången. Ebbe Enöra är väl hans fullständiga namn
Annars kommer den här söndagen att ägnas åt födelsedagskalas med tjocka släkten, då en av mina systersöner fyller tonåring. Här på bilden uppträder han som ”knivjonglör” vid vårt eget lilla midsommarfirande vid stugan i Klitta fäbod. Har blivit tradition att vi helgen efter midsommar har majstångsresning med släkt och vänner där.
Något man nästan ser fram emot mer än den riktiga midsommarhelgen.
Men nu måste jag ta hand om en tvättmaskin och göra en sväng ut till hönsen innan det börjar bli dags för målgång.
Britta