lillasysterfix

Jag vet att man riskerar att få hotbrev, blåtiror och liknande när man uttrycker sig så, men idag känner jag mig  sådär glad ända inifrån liksom, eftersom den här måndagmorgonen började så bra.
Och vad kan det då vara som förgyllt min måndagmorgon?
Jo, städledaren på kommunen ringde i morse och undrade om jag kunde jobba nästa vecka!
Tydligen så lät jag ovanligt entusiastisk eftersom hon kom av sig lite efter mitt svar.
”Ja, ja det vill jag absolut, jättegärna!”  Ett par sekunders tystnad…….tills hon svarade.
”Jaha?..ja men vad bra…vad glad jag blir  ”
”Ja det blir jag också! ”  Kort tystnad igen.
”Jamen då säger vi väl så..hur har du det annars den här veckan om det skulle behövas?”
”Nej,jag har ingenting, det är bara att ringa!”
”Jaha ?…ja men vad bra….. då hör jag av mig eftersom det ev var några som behövde hjälp imorgon!”
”Javisst, gör det!”

Känns jätteskönt att komma ut på jobb igen, och dessutom på Enådal som jag trivs så himla bra . För det första så jobbar man ensam där, och sen är det bara allmänna utrymmen. Jag, städvagnen, korridorer, trappuppgångar, matsalar, personalutrymmen och toaletter.  Passar mig perfekt!
Sen träffar man ju på personalen ibland som hittills bara varit trevliga människor, och dessutom kan man få en pratstund med någon av ”gamlingarna” som bor där. Lite vimsiga men så gulliga. Gubbarna flirtar lite och gummorna studerar städningen Ja vissa ”ränder går aldrig ur” säger man ju, och visst stämmer väl det 

Sen när jag lyssnade på nyheterna i bilen på väg till skolan med min äldste son, så säger de att det är en varg från Finland som tagit sig in i Sverige och är på väg att närma sig någon av de svenska flockarna Troligtvis en hane.
Så då blev jag ju ännu gladare eftersom det kan betyda nytt blod i våra svenska vargar, vilket vi behöver.  Är ju alltid underbart när naturen sköter sig själv utan vår inblandning med inplantering och likande. Så Heja den vargen! säger jag bara. Hoppas att han tar sig fram och lyckas charma någon vacker svenska:) Sägs ju att vi svenskor ska vara ”lättfångade” och finnar ska väl vara lite större och starkare än oss så de svenska hanarna ska väl inte vara alltför stort problem för  honom:)

Ytterligare en sak som jag har att glädjas åt är att min sambo hittat min Rättviksring som varit borta väldigt länge. Har själv letat lite ibland men utan resultat och tänkt att den nog var borta för evigt. Men häromdagen när han gjorde en riktig genomgång av en av sina garderober så låg den där i en burk med lite olika ”metallprylar” i.
Som tur var tog han en närmare titt på den eftersom den blivit alldeles svart, sådär som silver blir om man inte putsar det regelbundet, och han hade nog kunnat tro att det var en trasig kapsyl eller någon gammal rörkoppling el liknande med tanke på hur den såg ut. Men nu har jag putsat och fejat så att den blänker nästan som ny. Vet inte hur länge jag haft den men köpte den i tonåren någon gång, (och det var ju ett tag sedan;) så jag är verkligen glad åt att den ”dykt upp” igen. Har saknat den på midsommar och andra högtider när jag har Rättviksdräkten eftersom den passar så bra till den. Så nu ska jag försöka vara lite mer rädd om den och putsa den lite då och då, så kanske den stannar den här gången Fast lite pirrigt var det innan jag provade den. Var ju inte helt säker på att den skulle passa längre, men det gjorde den tack och lov! Annars brukar jag ju gå upp lite  i vikt under vinterhalvåret, även om jag ”jobbar av” mig det när kyrkogårdssäsongen drar igång. Men den här vintern har det faktiskt blivit tvärtom och det är ju bra med tanke på att alla pratar om hur lätt man går upp i vikt när man fyllt 40, och att det som sätter sig då sitter som berget.
Så då är det väl bra om jag minskar lite nu då innan 40 års dagen, (även om den inte infaller förrän i höst). Vet inte riktigt vad viktminskningen den här vintern beror på men kanske är det tack vare att jag varit i stallet och ”jobbat” en del, för snöskottning och vedinbärning höll jag ju på med även förra vintern och dessutom hade jag mycket mer städjobb då ?? Eller så är det pga att jag de senaste två månaderna ungefär har druckit äppelcidervinäger till maten. Ja utspätt naturligtvis:) Sägs att det ska ha massor av goda effekter på kroppen och matsmältning och förbränning ska visst också öka så kanske är det det som hjälpt till ?

Sen är jag också glad över att jag (i alla fall än så länge) leder auktionen på tradera på en sk ”pippitröja”. Ni vet en sån där stickad naturvit tröja med smala blå och röda ränder. Har velat haft en sådan jättelänge men de är så dyra att köpa nya. Ca 8-900  ska de ha för en ny och det är ju inga pengar jag lägger på ett klädesplagg i första taget. Inte till mig själv i alla fall. Nu är den uppe i 287 kr tror jag och om jag får den till det maxbud jag lagt så kommer det att vara till halva priset jämfört med att köpa den ny, och det är helt okej tycker jag. Men vi får se hur det går, det är tyvärr hela fem dagar kvar på auktionen så än kan mycket hända.  I värsta fall får jag väl försöka sticka mig en själv, men det var många år sedan jag stickade något nu och sen vet jag inte om min arm håller för att göra det. Men annars har jag ju en snäll mamma som dessutom har syjunta med tanterna (om man törs kalla dem det? De flesta är ju i alla fall 60+:)  här i byn, så om jag bara köper mönster och garn så tror jag nog att hon skulle fixa den åt mig:)

Men nu väntar tvätt och lite annat ”plock”, och den vanliga veckomatplaneringen.

Britta