Lyckades få med mig kameran upp till stallet idag, men naturligtvis började batterierna strejka just när jag kommit igång. Hann i alla fall få några roliga bilder på hästarna. Här är Hagge (Haleggur på isländska som jag tror betyder höga ben el liknande), en riktigt charmör som låter en stå och nosa, pussa och vila kinden mot hans svarta sammetsmule hur länge som helst. Verkar som om han bara njuter av den uppmärksamheten:)
Sen har jag insett att man inte alls behöver hålla på och försöka fixa effekter på bilderna i photoshop, eftersom det räcker med att låta hästarna blåsa ut sin andedräkt mot linsen först för att tex skapa ett romantiskt, mystiskt skimmer:)
På det här fotot ser Hagge rent av lite blyg ut, vilket han verkligen inte är.
Brorsan Jojje fixade också så att han fick vara med ”i dimman” så att säga, snabbt och enkelt, bara att nosa lite extra nära på den där konstiga manicken Britta brukar ha med sig.
Mera Jojje, fast utan dimeffekten. Gillar verkligen hans ”nallebjörnsöron” och pufflugg:)
Även Jojje har en mjuk pussvänlig mule men inte samma tålamod med sådant som brorsan, i alla fall inte när det gäller mig, men ”mamma” Mia får nog gärna ta en puss eller två:)
Nog är det något visst med en hästs öga och blick, ser så visa och kloka ut vilket de ju är också. Här är Jojjes drömmande blick. Längtar förmodligen ut till resten av flocken, där det ju kan finnas någon tjej som är lite intresserad av det som väl mest upptar hans tankar som den unghingst han är 
Behöver väl inte förklara det närmare. Dessa karlar! Är väl sig lika i både djurens och människornas värld 
Ja! Här står man och drömmer om brunstiga ston och andra viktiga saker livet!! Om det nu finns något viktigare än det?
Måste visa den vita fläcken Jojje har på ena sidan. Tycker det ser ut som en vit katt, som i alla fall just nu måste vara av långhårig ras. I sommar blir det nog annorlunda när alla decimeterlånga hårstrån släppt.
Jojje i ett älgvinkelporträtt. Alla hästar ser mer eller mindre ut som älgar om man fotar i den här vinkeln.
Jojjes mamma Jora, som vågade sig ganska nära mig idag också. Tror att nyfikenheten över kameran tog över den annars så vanliga blygheten.
Och lillasyster Mogga som inte ärvt ett spår av mammas blyghet. Nära, nära ska hon vara, särskilt när kameran är med.
Ja några bilder fick jag i alla fall till innan kameran helt lade av, och för övrigt är jag ganska nöjd med dagen då jag både hann med att städa hela huset, byta lakan i sängarna, ta ut askan, bära in ved och ändå vara ett par timmar i stallet.
Vardagslyx kallas det ! I alla fall för mig
Men nu är det snart dags att gå och lägga sig och få känna den där härliga känslan av att krypa ner bland rena lakan, nyduschad och nöjd med dagen
Återkommer nog imorgon!
Britta