Har gått en längre tid nu och skjutit fram en massa ärenden och göromål eftersom jag prioriterat annat före dem, som te x att hjälpa till i stallet. Det är ju så att om man har möjlighet så väljer man väl det som är roligast 
Tyvärr så syns det rätt fort att ”hushållerskan” har haft roligare för sig, så idag bestämde jag ”stallförbud” för mig själv och äntligen släppte ”tråkproppen” som segat sig fast i hjärnan och som hindrat mig från att göra tråkiga men nyttiga saker ett par dagar nu.
Skulle göra en del ärenden i Rättvik också och det fick lov att ske på förmiddagen, och eftersom jag ska på ännu en axelbehandling ikväll så skulle det bli ett evigt nötande med duschen om jag hade åkt upp till stallet.
Hästlukten sätter ju sig ordentligt i håret så det hjälper tyvärr inte att bara byta kläder när man ska någonstans. Tänker på alla allergiker som finns och har ingen lust att vara orsaken till någon allergisk chock hos någon.
Så nu sitter jag här och har fått en liten lucka i sysslorna då jag är färdig med städningen (i alla fall på nedervåningen) och har ca en timme kvar tills det är dags att laga kvällsmat, så jag passar på att skriva litegrann.
Igår var en härlig dag då jag fick min första lektion i centrerad ridning av Mia. Var verkligen givande och en ny erfarenhet som passar mig som har lite ”skalman” i mig. Att ge sig tid att tänka, känna och försöka få sin kropp att samspela med hästen genom ganska små lätta rörelser var något helt annat än de ridlektioner jag hittills tagit.
Lite som att jämföra att köra en traktor jämfört med att köra en ferrari skulle jag tro, (även om jag aldrig kört någon ferrari:)
Så idag känner jag åter att jag har någon typ av muskulatur i ljumskarna och någonstans inne i magen, och det är ju ett gott tecken 
Axeln och armen som faktiskt varit något bättre på senaste tiden blev heller inte sämre av ridningen och det känns verkligen viktigt eftersom det skulle vara hemskt om jag fick så ont av ridning så att jag inte skulle kunna hålla på med det. Höfterna däremot protesterade vilt igår på hästryggen men har inte känts av idag och det är ju lite oroväckande. Håller ju ( på inrådan av min massör) på att forska lite om mig själv och min kropp för att hitta symptom som kan stämma med mitt armbesvär eftersom han inte riktigt tycker att jag följer de vanliga mönstren för arbetsskador eller annan typ av skada för att ha de besvär jag har. Och tyvärr, eller ska man säga tack och lov för att äntligen kommit något på spåret, så är det jag hittills hittat och som stämmer bäst in på mig den vanliga ledsjukdomen artros.
Har hittat tio symptom och orsaker som stämmer in på mig vad det gäller det och så många fler symptom finns det inte så det är nog bara att börja acceptera att det kan vara det.
Det skulle ju också förklara varför jag alltid varit knastrig och knakig i mina leder och ibland så stel (särskilt när jag suttit stilla länge) så att jag knappt tar mig framåt de första stegen. Detta gäller framförallt höfterna som liksom näst intill låser sig när det är som värst. Knäna är inte heller att lita på då det knastrar och knakar och ibland känns som om de ska hoppa ur led, särskilt på morgonen innan jag kommit igång, då det kan göra så ont så att jag knappt kan stödja på benet. Men så här har jag haft det under lång tid och är inte något jag tänkt så mycket på egentligen, har helt enkelt trott att det är normalt och att kärringen väl börjar bli gammal:) Men artros kommer smygande under flera år och på senare tid har jag även märkt av det dagtid vilket jag inte gjort så mycket förut utan då bara behövt ta det lite lugnt ”i starten” på morgonen och sedan varit symptomfri på dagtid.
Men vi får se hur det utvecklar sig och är det så att det är det som satt sig i axeln, så är det nog bara att lära sig leva med det, vilket faktiskt går lättare om man vet vad smärtan beror på. Det är ovanligt att få det i axlarna men i så fall sätter det sig i nyckelbensleden, vilket är precis där mina besvär känns som mest och det som utlöser det är bl a ensidigt arbete under längre tid och om inte städning i över 20 år är just det så vet inte jag.
Så ikväll ska jag ta med mig listan som jag gjort med symptom som stämmer in på mig, och bilden som jag hittade på nätet som visar hur en axel med typisk artros ser ut, skulle kunna tro att de använt mig som ”modell” då jag har den tydliga upphöjda knölen mitt på axeln precis som fotot visar, och sen får vi se om han (massören) går att övertyga om att jag inte är för ung, som han tror för att drabbas av utslitning. Har redan förvarnat honom på telefon och han erkände (trots att han nog är universums envisaste) att det nog kanske inte är helt otroligt.
Men nu är nog min ”rast” slut för det är dags att börja elda i kaminen och vedspisen, känns direkt på ”klimatet” härinne när det behövs lite extra värme, lite råkallt så att man liksom börjar rysa inifrån. Kan ju också bero på att jag suttit still ett tag nu efter storstädningen, men lite brasmys kan man inte få för mycket av:)
Britta