lillasysterfix

Februari är snart slut och i och med det är det över ett år sedan min mormor Lisa äntligen fick ”vandra vidare”.
Kanske låter konstigt att man säger att någon äntligen fick dö, men det är så jag känner och för henne tror jag att döden kom som en befrielse.
Efter att ha sett både sin farmor och mormor  sakta tyna bort till oigenkännlighet så önskar man att ens egen död kommer snabbt och oväntat.
Jag vill minnas dessa kvinnor som de förebilder de var för mig, starka, trygga och jordnära.
Någon dag efter mormors död började mina tankar om henne formas till en dikt och här kommer resultatet.

Till minne av mormor Lisa

Dina händer med en doft av rosenvatten
Ditt leende och alla de goda skratten

Hembakat bröd bullar och kakor
Din lugnande stämma när du läste godnattsagor

Din kärlek och trygghet som alltid var densamma
En värdig ersättare när man saknade mamma

Hade alla världens barn haft en mormor som jag
Skulle nog all ondska inte funnits som idag

Britta ♥