Kan man lugnt säga att det blev för mig den här julen. Och faktiskt paus från datorn överhuvudtaget. Har inte rört datorn på över en vecka nu och tänka sig….jag verkar ha överlevt ändå 
Känns skönt att man haft annat, mer meningsfullt för sig än att sitta och läsa bloggar och kolla vädret mm…och ännu skönare att inse att datorn och internet inte är så himla viktigt i ens liv!
Visst hade det varit roligt att gjort något juligt julinlägg också, och åtminstone önska God Jul som jag gjort alla andra år men helt ärligt så har jag haft så ont i min gamla vanliga arm och skulderbladet så att sitta och hålla på med bilder och redigera och skriva har så gott som varit uteslutet!
Och då kan man ju undra varför jag fått så ont nu mitt i all denna ledighet och vila? Ja….det är pga en helt oväntad anledning, och hade jag haft den minsta aning om att jag skulle få så ont så hade jag såklart aldrig ägnat mig åt den ”aktivitet” som ställde till det!
För aldrig hade jag kunnat tro att ”skaka tung snö av alla stackars träd” längs vägen som vi gick en dag skulle göra att jag fick lika ont som om jag skulle ha städat hårt i typ åtta timmar??
Jag menar ….såå himla länge höll vi inte på…och såå himla många träd var det inte. Och den enda anledning till allt det onda efteråt som jag kan komma på, måste vara att armen och musklerna runtom är extra känsliga nu efter strålbehandlingen!
För visst märks det att jag blivit stelare runt detta område, inte minst när jag ska stretcha. Kan knappt få högerarmen ”bakom kroppen” (hoppas ni förstår vad jag menar?) längre innan det stramar och tar emot, så nog får man en påminnelse ibland om vad man varit med om.
Men….roligt var det i alla fall…att gå där och skaka träd, se hur den tunga snön föll av i stora ”sjok” och sen känna känslan som kom när träden sakta reste sig upp .
Man kunde ta mig sjutton känna deras tacksamhet och hur skönt det var för dem att få ”räta på ryggen” igen!
Nåja…där fick man ett litet straff för att man råkar ha ”barnasinnet” kvar…. :) …för antar att det här inte är något som så många ”vuxna” människor egentligen ägnar sig åt!
I så fall så talar de nog åtminstone inte om det för någon.
Tack och lov att man aldrig blivit riktigt vuxen (och tack och lov för att Sv är likadan) för tänk vad många aktiviteter och upplevelser man hade missat då!
Sånt där som gör en glad ända in i själen! :)
Nåja…tänkte i alla fall bjuda på en liten ”julbildsbomb” som för att ta igen all den tid som gått sedan mitt senaste inlägg :)
Sen börjar det väl bli dags att lägga julen bakom sig och se fram emot nästa år istället!
Skön tanke det med!
Godisbordet…..
…med punschknappsburken som jag lovat mormor att ställa fram den här julen 
hemma hos henne var den här burken alltid fylld med punschknappar…året runt som jag kan komma ihåg?..stod den där på en bänk i köket och hade man tur så råkade mormor se när man kastade drömmande blickar emot den och kom och frågade om man ville smaka
Den fina julprydnaden som vi fick i julklapp av en systerdotter till Sv. Som hon tillverkat själv och som passade så himla perfekt hängandes på kakelugnen.
Ser sådär mysigt gammeldags ut tycker jag!
Mjukistomtarna tillverkade av min mor, som det här året fick en väldigt passande plats som ”dragstoppare” i trappen. hade ju tänkt hinna sy fler dragstoppare själv men tiden räckte inte till innan jul.
Trötta julfirare!
Sötaste tomteparet!! :)
Finaste julbonaden…
…och tomtetavlan!
Fruktfatsvaktaren….!
Och näst sötaste tomteparet :)
Teleskopsbenstomten…
Och hyllorna i hallen såklart….med tomtebilder och..
söta minitomtar….och änglar…
Sådärja…får väl räcka så med jul och tomtar för i år!
Och nyårsafton och dagen hoppas vi ( eller kanske mest jag? ) att vi kommer att tillbringa i fäbodstugan i år igen. Temperaturen verkar ju inte behöva hindra oss alla fall och för Lines skull är det toppen att slippa lyssna på fyrverkerier som får henne att tro att hennes sista stund på jorden är kommen.
Räckte (både för oss och henne) att hon höll oss vakna häromnatten när vädret slog om och all snö började rasa av från tak och träd omkring oss.
En riktig skräcknatt för henne så fort det hördes brakande och smällande utifrån och sova var det då inte tal om.
Istället vandrade hon runt runt, flåsande och ibland krafsande på oss tröga människor som inte verkade inse att ”domedagen” förmodligen var här.
Vi turades om att gå och släppa ut henne (i tron om att hon kanske var nödig och dålig i magen?) men insåg snart att det enbart var skräck och oro som hindrade henne från att slappna av.
Sv satt till och med uppe med henne i tv soffan ett par timmar men någon sömn blev det ändå inte för henne…inte för honom heller såklart!
Så om allt nu går enligt planerna blir det nog ännu en tyst och lugn nyårsnatt för oss alla!
Ha det bra!
Britta