Hej och hallå!
Sitter här vid sybordet och bloggar. Ville testa hur det kändes och måste säga att det känns riktigt bra!
Bra sittställning, behagligt ljus och med en skön värme från kaminen mot ryggen.
Måste dock påminna mig ibland om att sträcka på ryggen. Blir väldigt lätt att man liksom sjunker ihop i någon slags ”räkställning” när man inte har något ryggstöd.
Line ligger glad och nöjd i soffan efter en cykeltur till sjön (Salutjärn) idag. Det började regna redan på ditvägen så det var en ganska blöt och ”grusig under magen vovve” som inte visste hur fort hon skulle få komma in när vi kom hem igen!
Sällan man ser att hon verkligen längtar in efter att ha varit ute, men nu sprang hon fort upp på bron och stod där och ruskade och ruskade på sig om och om igen i hopp om att bli av med allt det våta i pälsen.
På vägen dit och under tiden vi var där brydde hon sig däremot inte det minsta om att hon blev blöt och att det regnade.
Det var faktiskt ganska vackert där trots det gråmulna vädret. Låg en lugn, rofylld stämning över den nu övergivna badplatsen.
Svårt att tänka sig att det bara för någon månad sedan säkerligen fullkomligt kokade i vattnet av badgäster som sökte svalka.
Blev inget dopp för mig i den här sjön i år trots att den ligger så pass nära. Sedan badplatsen blev iordninggjord med sand och bryggor så blev den såklart också väldigt populär och numer känns det som om det är alldeles för mycket folk där för mig.
När pojkarna var små var det dock ett riktigt sommarparadis att åka till under varma fina sommardagar. Då packade man matsäck och strandfiltar och stannade några timmar.
Jag badade också här när jag växte upp men då var det inte frågan om någon sandstrand och bryggor inte.
Nej då fick man först snirkla sig fram mellan vattensjuka björkar på en smal smal upptrampad stig med svarta ”dyhål” lite här och där, tills man kom fram till en liten liten glänta vid sjökanten där det fanns en gräsplätt med någorlunda fast mark under fötterna.
Och om man sen höll sig i ”centrum” av den här ”badplatsen” när man skulle ut i vattnet så fanns det faktiskt lite sand som bar en skapligt i alla fall ett par meter ut innan dyn tog över och botten liksom försvann under fötterna när man klev på den.
Kan lätt framkalla känslan av att sjunka ner med foten i den mjuka, kalla lite ”slajmiga” dyn. Känslan av att man liksom sögs nedåt också!
Det var då det var läge att kasta sig ut på mage och börja simma istället
Men då var man ju nöjd med att ha en sjö (på både gång och cykelavstånd) att bada i överhuvudtaget och det där med sandstrand och bryggor tror jag inte ens att man försökte föreställa sig i fantasin
Vet inte hur länge badplatsen funnits men skulle tro att den kom till någon gång under mina sena tonår?
Och ja…jag vet…det är också väldigt längesen nu 
törs knappt räkna efter faktiskt.
Kom igen matte…nu sticker vi hem igen!!!!
Häng med i den här farten om du kan…!!!!
Det som är så bra med gamla järnvägen är att man lugnt kan ha Line lös utan att vara rädd för att det plötsligt ska dyka upp en bil eller andra människor ute på promenad.
Här har man lååång sikt både framåt och bakåt och god tid på sig att kalla in henne när man ser att en bil närmar sig i horisonten.
I söndags blev det också en cykeltur nedåt gamla järnvägen och skogen med syftet att borsta ur henne lite päls.
Vet inte om det är normalt men hon lossar huuur mycket som helst just nu!!!
Det liksom bara rasar av i stora sjok när man drar med kammen.
Funderar på om vi har någon hund kvar snart överhuvudtaget?
Såg ut ungefär som om första snön skulle ha fallit när vi lämnade platsen. Skulle visa en bild på det men den ville tydligen inte låta sig publiceras??
Efter urkamningen får hon alltid ett ”glädjefnatt” och drar därifrån i full fart…
…tur att man har cykeln så att man kan hänga med! :)
Ja….fast ibland kräver ju nöden att man måste stanna en stund också …hur mycket spring man än har i benen!
Ha en fortsatt skön kväll!
Britta