Meditation är något jag skulle vilja ägna mig betydligt mer åt, och hoppas verkligen att jag kommer att försöka göra det nu när ”livet efter cancern” börjar!
För hur lindrig min cancer än var så har man ändå lite känslan av att få ”en andra chans” i livet. Låter kanske löjligt när man klarat sig undan med en förhållandevis enkel operation och fem veckors strålbehandling för att sen klassas som frisk igen (det är ju inte flera års kamp det handlar om precis)…men samtidigt så kommer man också från och med nu alltid att leva med vetskapen om att det kan komma tillbaka.
Återfall av vid bröstcancer är inte helt ovanligt som jag förstått det!
Så det kanske mer är känslan av att ”vilja passa på att leva livet så bra som möjligt, och göra sånt man skjutit på framtiden annars” …än känslan av ” ja jag överlevde! Nu ska jag se till att ta vara på livet på ett annat sätt” …som jag har i kroppen nu, men hur som helst så är det ju en känsla av att vilja ta hand om den enda kropp man faktiskt har här och nu, lite bättre än förut!
Som sagt så är just meditation en av de saker jag länge velat få till någon slags regelbundenhet av men som ni vet…det finns alltid något ”viktigare” att göra som städning, rensning av skåp och garderober….för att inte tala om att sitta i soffan och glo på ”dumburken” de sista timmarna av dagen…för det är ju jätteviktigt???….och väldigt bra för både kropp och själ ????…..eller???
Nej…det vet väl alla att det inte är, men bekvämt och ansvarsbefriande ???….ja det är det!
Att bara sjunka ner i soffan i en allt annat än ergonomisk och ”snällmotkroppen” sittställning och ”stänga av” sig själv och sitt liv för några timmar. Ta en paus från tankar på måsten, bekymmer och krämpor i kroppen.
Lite som strutsen som ”stoppar huvudet i sanden” faktiskt!
Men tillbaka till meditationen nu…för tyvärr så är det så att jag ärligt talat har lite svårt att stänga av mina tankar de få gånger jag försöker få till en slags meditation.
Hur jag än försöker stänga av och skjuta bort det som dyker upp i huvudet när det är alldeles tyst och stilla omkring mig så är det supersvårt tycker jag.
Men….i förrgår fick jag chansen att ägna mig åt det som man kan kalla en annan slags meditation, nämligen stenbalansering…och det är något som verkligen tvingar en att enbart fokusera på det man gör ”nu och här” för annars lyckas man inte med en enda sten!
Nu är mina stenbalanser väldigt simpla i jämförelse med dem som te x Jonna Jinton gör…också såklart ett tecken på att jag inte är helt nedvarvad inombords …men ändå så kräver de att jag sitter tyst, stilla och enbart koncentrerar mig på att få stenen att hitta sin balanspunkt under ja…flera minuter per sten ibland faktiskt!
Och det är ett så himla bra sätt att låta hjärnan träna sig på att ägna sig åt endast en tanke i taget! Och inte bara tanke förresten…det är väldigt mycket känsla med också när man gör det här…ja hela kroppen är faktiskt med och arbetar för att ”väga av” och ”känna in” vart stenen har sitt bästa ”balansläge”!
Så det här är verkligen något jag rekommenderar att man ägnar sig åt när man har chansen, och Dalälvens strand i Mora är ett perfekt ställe då det finns hur mycket sten som helst och i alla dess former. Både runda, platta och kantiga!
Så såhär såg det ut på den stranden efter våra timmar där.
Hoppas att några av dem står kvar när nästa människa kommer dit. Kanske kan ge inspiration åt fler stressade nutidshjärnor! :)
Om inte annat så är jag säker på att de ev barn som kommer dit får lust och längtan efter att ägna sig åt annat än mobilen, datorn, paddan och allt vad det nu heter?…när de får syn på mina stenfigurer :)
För hur det än är med dagens ”skärmberoende” barn och ungdomar så vill jag fortfarande tro att om de bara får ett mer kreativt alternativ att ägna sig åt istället för åt ”sociala medier”, elektroniska spel osv så föredrar de nog sånt som får dem att känna sig mer levande och närvarande i livet, om de bara får chansen!
För det är faktiskt en väldigt skön ”yes..jag klarade det” känsla när man får den där stenen som till en början känns så vinglig och helt omöjlig att balansera, att plötsligt hitta sin balanspunkt och stå kvar när man försiktigt tagit händerna ifrån den!
Vet inte vad Sv höll på med där i bakgrunden men bilden blev så rolig så kände att jag bara måste ta med den :) …ser ut som om han försöker få till en snygg ”pose” inför fotot!
Och så en ”stenuttröttad” hund som tycks tänka…”blä vad jag är trött på alla dessa stenar…svåra att gå på och tråkiga som tar hela mattes uppmärksamhet ifrån mig…!
Men nu är det torsdag och vi är hemma igen. Känns skönt att börja leva mer som vanligt! Och just nu är det en liten vovve som väntar på en promenad så det är väl bara att stänga av datorn och ägna sig åt ”det verkliga livet”istället!
Ha det bra så länge och ut och leta stenar om ni känner att ni har svårt att koppla av och stänga av alla tankar!
Det hjälper…jag lovar!
Britta