Kan knappt fatta att det redan är söndag och imorgon är det dags att packa och åka igen. Har verkligen insett nu att det inte är någon idé alls med att packa upp så den här helgen blev det mesta bara liggande på vedlåren där jag lade det i fredags när vi kom hem.
Visserligen fick jag lov att lyfta ur det mesta ur ryggsäcken för att kolla vad som skulle tvättas men var ju mycket som inte ens var använt så det får helt enkelt bara åka ner igen i de högar det ligger nu.
Praktiskt åtminstone 
Går i alla fall in på den näst sista veckan nu och blev så glad när jag insåg att alla behandlingar som är kvar faktiskt fick plats på en enda bild 
…..då har man kommit långt tycker jag!
Imorgon är det samma sorts behandling som tidigare men på tisdag börjar de ge en mer riktad och koncentrerad strålning på just det stället som tumören satt.
Får väl se om det blir någon skillnad ? Alltså om det kommer att börja märkas i huden?
Har ju klarat mig så otroligt bra hittills och det enda man kan se är att höger bröst är en aning mer rött än det vänstra. Ungefär som om jag skulle ha solat ena bröstet litegrann!
Blir ju aldrig brun direkt av solen utan mer ”grisrosaröd” och så ser det ut där strålningen tagit, men har inte känt någon sveda eller så utav det!
Men ska väl inte säga för mycket nu innan jag gjort de åtta sista med starkare ”dos”. Kan bara hoppas att kortisonsalvan och den aloe vera gel jag köpt som ska vara svalkande och ”lugnande” för huden räcker till för att hålla ev brännskador borta?
Och hur det än är med den här behandlingstiden så är det alla fall såå himla skönt att få komma hem på helgerna…även om det känns som om de går för fort!
Att få somna i sin egen säng och sitta och äta frukost i sitt kök i morgonsolen, det är något man verkligen lär sig uppskatta ännu mer nu!
Solrosen som jag lämnade på köksbordet förra helgen står kvar och stretar på….
…och för att ha gått en hel vecka tycker jag att den klarat sig bra ändå
Men idag får den nog lägga sig ute på komposthögen och vila och gå tillbaka till ”moder jord” igen!
Själv längtar jag också tillbaka….ja inte till moder jord förstås …..ska väl dröja några år tills dess hoppas jag…nej men till mitt ”vanliga” liv!
Det där vanliga, normala livet då man lever och stretar på mot sina drömmar! Dagar då man känner sig frisk och stark och kan ta tag i och göra sånt som man vill för att komma framåt.
Har ju fortfarande den där drömmen om ett lite enklare liv i tankarna. Den där drömmen om att göra sig av med en massa saker som bara står och dammar och tar plats.
Rensa och sortera…kanske sälja, skänka eller bara kasta sånt som ingen skulle ha någon glädje av.
För sånt har man ju också sparat någonstans i någon gömma i uthusen. Ja kanske till och med inomhus i någon garderob?
Ja det är något jag ser fram emot den här hösten. Att göra mig av med onödiga prylar och komma till den punkt då man har full koll på vad man har och inte.
Vart man har det och vad man i så fall ska använda det till…och när….!
Ser det som ett litet steg på väg mot något annat och tror att det är bra att börja där.
Målet är att till slut ha så lite saker kvar så att man skulle kunna flytta till något mindre, med kanske inte ens hälften av de förrådsutrymmen vi har nu!
Tänk vilken dröm! Och vilken lättnad det vore!
Det bara vet jag att man skulle må bra av för den känslan kan jag lätt framkalla och känna om jag går in i den.
Nåja…nog om drömmar nu….för det där är något som nog kommer att ta år att förverkliga.
Finns ju en hel del att fixa och åtgärda på både hus och uthus innan man kan tänka sig att någon skulle vilja köpa och betala det vi skulle behöva för att komma vidare i livet!
Och just nu går vi och väntar på att få sista fakturan på jobbet med ingrävningen av vatten och avlopp. För det är den som avgör hur mycket pengar vi sen har att röra oss med för att få huset i ett mer säljbart skick! Och i värsta fall kanske vi måste låna mer pengar till det ändå?
Ja, det finns lite hinder att ta sig över…men huvudsaken är att man vet vad man vill sträva mot och kämpa för och sen när och i vilken takt det sker får ju framtiden utvisa!
För just nu ….är jag bara glad och tacksam över att finnas där jag är i livet.
Här och nu tillsammans med dem jag har omkring mig!
Line är nog också tacksam just nu när hon ligger här i soffan bredvid mig.
Har varit en konstig tid för henne också det här!
Först försvinner jag i flera dagar…och sen till och med husse som ju alltid finns där annars!
Ensamma timmar tills någon släkting dyker upp för att ta med henne ut en stund.
In igen och bli lämnad och vänta på att äldste sonen ska komma hem från jobbet!
Märks att hon har lite extra koll på oss nu på helgerna.
Ska dom försvinna snart igen eller ?….vem ska jag sova med och vart?
Tror i alla fall att hon tänker lite så men det kanske är att ”förmänskliga” henne?
Vet inte? Men hoppas att hon känner att hon är älskad och väl omhändertagen alla fall!
Men nu ska jag ta och ge mig ut på lite motion tror jag! Det behöver vi både jag och Line! Blir nog en promenad med lite lätt jogging bitvis.
Bara så att man får upp pulsen och får träna ”flåset” lite :)
För ju bättre form man håller sig i desto lindrigare blir strålbehandlingen sägs det…och det är väl ganska självklart egentligen.
Att kroppen har mer motstånd och kraft att bearbeta allt som den utsätts för om den är förhållandevis frisk och stark från början.
Något mer jag måste skärpa mig med är att börja träna upp axlar och armar lite mer inför jobbet. Kommer att bli en chock för dem annars när jag ska börja moppa, gnugga och gno flera timmar om dagen.
Så skärpning på det Britta! Styrketräning och stretchning är det som gäller nu framöver!
Har bara varit lite för trött för det hittills…och blivit lite för bekväm kanske? :)
Ha en fortsatt fin söndag nu!
Britta