Nej men det känns nästan så! 
Samma ljusa förväntansfulla känsla i kroppen som man hade ”dan före dan” när man var liten. Och precis som då så var det faktiskt lite svårt att somna kvällen innan!
Visserligen pågick ju Gävle stadsfest med uppträdanden på en scen inte långt från hotellet. Och visst kunde jag känna av dunket från basen i kroppen även om öronpropparna hindrade det mesta av ljudet, men ….det var främst förväntan inför idag som gjorde att sömnen inte kom lika snabbt som den brukar!
Det är torsdag och idag kommer Sv hit till mig!!!! Jippie !! :)
Så idag har jag ägnat morgonen åt att städa och fixa lite inför det
Dammtorkat och fixat golvet!
Tänker dock inte tala om hur det gick till utan städutrustning för då skulle jag avslöja hur ”tokig” jag egentligen är…! Log för mig själv när jag höll på och ”fejade” i bara underkläder (ganska varmt här på rummet) och tänkte att …nu skulle folk se mig ….hihi….!
Men det är ju det som är en av de stora fördelarna med att bo på ett hotellrum…man kan ju faktiskt gå ”spritt naken” om man vill utan att någon ser en. Och inte behöver man stänga toadörren heller vare sig när man duschar eller sitter på toa, så visst är det en viss ”frihetskänsla” med att bo såhär då man inte behöver oroa sig för att någon ska dyka upp.
Man kan bara ”tuffla omkring” precis som man vill utan att behöva tänka så mycket!
Väldigt skönt för min oftast alltför hårt tänkande hjärna!
Så nu är det bara att se fram emot att gå och möta Sv på parkeringen vid sjukhuset!
Det blir två promenader dit idag då jag först har min behandlingstid 11:30. Men det blir nog alldeles lagom så att jag hinner tillbaka och äta lunch innan jag ska gå igen.
Behandling nr 8 och sen 15 st kvar ….så efter den här veckan har jag nästan gjort hälften.
Skönt!
Dagens höjdpunkt är när man får dra ett streck över den senaste omgången. Ett steg framåt, lite i taget.
Filosoferade igår lite över det här med strålning och tänkte att man ju hört talas om de där ”jobbiga strålbehandlingarna” innan när det gällt andra som fått cancer och då trodde man ju att det var just själva behandlingen som var jobbig på något vis.
Att det gjorde ont eller att man fick stora besvär av det.
Och visst vet jag att det är vissa som får det då huden såklart reagerar olika hos olika människor och att det kanske inte riktigt börjat visa sig hos mig än då det är först efter två till tre veckor som problemen oftast kommer ( om de kommer, för det gäller inte alla och att t ex vara icke rökare är en fördel).
Men något jag insåg igår är att det inte är själva strålningen som är jobbig utan helt enkelt det faktum att det pågår under så lång tid!
För mig är det än så länge mer jobbigt psykiskt än fysiskt måste jag säga!
Men även där är vi såklart olika för det är ju inte alla som är lika stora ”hemmagrisar” som jag.
En del kanske till och med upplever den här hotelltiden som lyxig och ett skönt avbrott i vardagen.
Men men, är såklart tacksam över att få den här behandlingen och klockan tickar ju på vart man än befinner sig så snart är den här tiden ett minne blott!
Ett annorlunda kapitel i mitt liv!
En erfarenhet rikare också, kan man väl säga!
För visst är det lite nytta med att tvingas leva som stadsbo en period när man egentligen är ”lantlolla” och ”skogsmulle” ända ut i fingerspetsarna.
Alltid utvecklande att göra något som man aldrig hade valt själv annars.
För ibland är det nyttigt att ”rycka upp och lufta” rötterna lite :) det mår alla ”växter” bra av 
Britta