Vet inte om jag skrivit om det förut, men visste ni att Herr Ek faktiskt har ”blivit med barn” så att säga! Menar inte den lilla bebiseken som börjat växa strax bredvid honom, nej den verkar ju vara tuff nog att klara sig själv, även om det säkert känns skönt att ha stora pappan inom någon meters avstånd.
Nej menar den här lilla plantan, som jag faktiskt tror är en hallonplanta, som tydligen tyckte att det här verkade vara en trygg och bra plats att börja växa på?
Den växer alltså mitt i förgreningen på Herr Ek och ser ut att må väldigt bra där i den mossiga ”klykan”!
Ser så sött ut, och man får känslan av att den verkligen är beskyddad och omhändertagen av den stora jätten till ek. Precis som om han frivilligt tagit på sig ansvaret för den lilla. 
Typiskt naturens sätt att komma på egna överlevnadsstrategier.
Hur det gått till vet jag däremot inte men OM det nu är hallon?….får nog ta en stege och klättra upp och ta en ordentlig titt någon gång?….så måste det ju vara så att en fågel suttit i eken och ätit ett bär, tappat en del av det så att ett av fröna i det börjat gro och växa?
Låter ju smått otroligt men någon annan förklaring finns väl inte?
Ja eller så har fröet först passerat genom en fågels mage och tarm och helt enkelt bajsats ut där precis i klykan?
Fascinerande är det i alla fall!
Var ju till Gävle igår och fick veta allt om strålbehandlingen. Känns jätteskönt nu när man vet vad som gäller och hur man ska tänka framöver. Det blev fem veckor istället för tre som jag först trodde. Eller rättare sagt 23 behandlingar med start den 31 juli.
Första veckan har vi hyrt en stuga ca fyra mil från Gävle så då får jag ha Sv och Line med under dagarna, men resterande fyra veckor blir det boende på patienthotellet för mig.
Blir en ny och nyttig erfarenhet.
Tog med kameran ut igårkväll och fotade lilla Selma på en av hennes favoritplatser. Uppe på planket där hon har perfekt utsikt över tillvaron.
Och så en avslutande bild på mina små flitiga Lisor som kämpar på i den tropiska värmen. Blir så tacksam när jag lyckas få blommor att överleva och till och med växa. Men så har jag också dragit ner på antalet rejält den här sommaren och i och med det så hinner man ju ge lite mer kärlek till dem man har.
Det är just det här jag menar när jag pratar om att byta boende till något mindre och mer lätthanterligt och överskådligt…..måste kännas roligare att ha något enklare mindre som man hinner med att sköta och pyssla om ordentligt än att ha ett stort vackert hus (som ju inte ens får chansen att visa hur vackert det egentligen är då underhållet ständigt sackar efter) med stor gård som aldrig hinner få den uppmärksamhet det kräver, hur man än kämpar och sliter.
Nej jag börjar verkligen bli redo för att reducera både boyta och ägodelar. För tänk att ha total koll på vad man äger och har och bara spara sånt som man faktiskt använder.
Vilken lättnad och frigörelse det vore! Inga stora uthus, garderober och skrymslen och vrår med kartonger och säckar som bara ”står på lager”….!
Ska försöka fortsätta med utrensningen när jag är klar med cancerbehandlingen.
Sägs att man kan bli väldigt trött av strålningen så tiden hemma på helgerna kanske kommer att ägnas åt lite lugnare aktiviteter?
Det största problemet i frågan om säckar och kartonger blir dock allt som finns kvar efter att pojkarna var små. Har ju sparat en massa leksaker, gosedjur och lite kläder och vart gör man av sånt egentligen?
Får nog ta sönerna till hjälp i den frågan?
Nåja, huvudsaken är att man kommit till insikt och vet vad man vill sträva emot. Sen i vilken hastighet det sker får man se varteftersom.
Ha en fortsatt skön helg!
Britta