Sitter ute i min lilla hörna på brokvisten och filosoferar och funderar över livet och så som det är just nu…och kan inte säga annat än att det här måste vara den mest ”surrealistiska” period jag någonsin upplevt.
För det känns näst intill overkligt att man kan uppleva så mycket och så många olika känslor under bara en och samma dag…dag efter dag efter dag!
För samtidigt som vi nu mest går och väntar på det där brevet från Gävle sjukhus då vi får reda på tiden för första besöket där, så pågår också en helt underbar ledighet med ett sommarväder utan dess like och små utflykter varvat med både jobb och avkoppling härhemma.
Ena stunden glömmer jag nästan bort att jag nyss haft en elakartad tumör inuti mig och nästa stund kommer tanken på det där brevet som vi väntar på.
Som att jag plötsligt ”vaknar till” och inser att ”ja just det…jag är ju faktiskt inte helt färdigbehandlad än”…för även om jag nu räknas som ”frisk” så känner jag inte så till 100% än då jag ju fortfarande har strålbehandlingen framför mig!
Ibland kommer till och med tanken…”äh, kan vi inte bara strunta i den där strålningen…jag är ju frisk nu” 
kan jag inte bara få fortsätta leva mitt liv !
Men självklart är jag glad över att de vill försäkra sig om att det inte finns något ”elakt”kvar därinne. Stråla bort det som ev skulle kunna finnas kvar och riskera att börja växa.
Dagarna ägnar vi åt både stort och smått, och i lördags blev det en tur till Sundborn och Carl Larsson gården. Något som jag länge velat göra tillsammans med Sv då jag vet att vi är lika förtjusta i stilen och ”känslan” runt allt detta med Carl Larssons.
Är så fascinerad av det här konstnärsparet som fann varandra och skapade ett så charmigt, vackert och unikt hem tillsammans. Och att de dessutom skaffade så många barn som de verkligen såg till att ge en uppväxt som knappast hör till vanligheterna. Annars tycker man att det är mer vanligt att just ”konstnärssjälar”…konstnärsmänniskor bara skaffar sig ett eller kanske max två barn (så att syskonen kan ha varann att roa sig med) för att inte riskera att deras behov av skapande måste sättas åt sidan för barnens skull. Om de nu ens skaffar sig några barn överhuvudtaget?
En mysig dag hade vi i alla fall och efter den guidade turen inomhus gick vi runt i trädgården utanför där det var tillåtet att fota…..många personliga och vackra detaljer hittade man.
Blev faktiskt så nyfiken på historien bakom allt och Carls liv så att jag gick in på biblioteket idag och lånade den här självbiografin som han skrev bara ett par år innan han dog.
Extra nyfiken blev man ju då guiden berättade att Karin, efter Carls död (1919) läste boken och inte tyckte att den skulle gå ut i tryck då hon ansåg att innehållet avslöjade alltför många mindre trevliga detaljer om Carls liv innan deras äktenskap.
Men efter Karins död (1928) tyckte de efterlevande släktingarna att det var dags att låta allmänheten ta del av historien.
Har börjat läsa lite i den och hittills har den varit väldigt intressant, lättläst och sådär svår att lägga ifrån sig , precis som en bra bok ska vara.
Sen finns det ju annat att studera och fascineras av också här i livet. Som t ex de här flygmyrorna som plötsligt en dag fyllde luften här ute på gården.
Det krävs tydligen en speciell temperatur för att det här ska ske och häromdagen när jag stod och tittade ut genom köksfönstret såg jag att de började lyfta en efter en i ett motljus som gjorde att det såg ut som om de lyste.
Vackert var det även om jag tycker att det är lite ”creepy” också med insekter när de blir alltför många på ett och samma ställe.
Så dagarna rullar på och när jag inte läser eller tittar på flygmyror så gör jag t e x tofsar att hänga längst ner på draperiet som hänger i ytterdörren. Vill ju gärna kunna ha öppet nu utan att riskera att både humlor getingar och spyflugor (som jag tycker är såå irriterande med sitt energiska, intensiva surrande) förirrar sig in.
Och så ägnar jag mig såklart åt att försöka äta nyttigt och ta lite extra ”hand om” min kropp som ju gett mig en påminnelse om att den inte är odödlig … 
(en bra väckarklocka som många nog skulle behöva få ibland) …och imorgon ska vi ge oss ut och leta lite hjortron som nu har tagit slut i frysen.
Vill ju försöka få tag i fler sorter av våra svenska bär men får väl se vad torkan gör med mognaden av både lingon, blåbär och hallon ?
Men nu måste jag avsluta och börja fundera på att ”krypa till kojs” ….vill inte vända på dygnet alltför mycket trots att jag är ledig. Gillar ju tidiga morgnar och deras energi så det är bara att ”pallra sig i säng” trots att temperaturen fortfarande är behaglig och solen inte går ner på ett bra tag än.
Sänder en extra tacksamhetens tanke åt de thailändska pojkarna också som äntligen är räddade ur grottan. Har ju gått och haft det där ”lite i bakhuvudet” en tid nu och känt rysningar när man tänkt på både pojkarna och deras situation och naturligtvis på deras föräldrar. Huvaligen vilken mardröm de fick uppleva! Tack och lov att det är över!
Ha det gott !
Britta