Skulle ha skrivit igår, eller kanske till och med i måndags efter att vi varit in till Falun för att få veta resultatet av analysen av tumören men har liksom inte kommit mig för.
Har istället gått och försökt förstå och ta in vad kirurgen faktiskt sa!
Att plötsligt få beskedet om att ”Nu är du frisk, cancern är borta och tumören var av en sort som inte sprider sig!”
Det blir också väldigt konstigt när man gått och haft vetskapen om att man har en elakartad tumör i kroppen under ett par månader.
Men självklart är det ett helt underbart besked att få…även om det kommer att ta tid att riktigt ta in och våga tro på det.
För även om jag för närvarande inte anses ha någon cancer kvar i kroppen så är jag inte helt färdig med hela ”cancerprocessen”!
I slutet av juli eller början av augusti blir det strålbehandling på Gävle sjukhus fem dagar i veckan i tre till fem veckor beroende på hur mycket de tycker att jag behöver. Det är en ren säkerhetsåtgärd ifall att man skulle ha någon tendens till nya små tumörer som ännu inte kan upptäckas.
Kirurgen i Falun trodde nog att det skulle räcka med tre veckor pga att det är höger sida som ska behandlas. Just därför så kan de stråla lite ”tuffare” per gång då det inte är lika nära hjärtat som det hade varit om det vore vänster bröst.
Sen kommer jag att äta antiöstrogentabletter i fem år framåt vilket också är för att se till så att det inte finns något östrogen i kroppen som tydligen är det som cancerceller lever och växer av.
Däremot slipper jag cellgifter och det känns verkligen skönt med tanke på hur dåligt man verkar må av en sån behandling. Slipper nog tappa håret också tack vare det och det känns såklart skönt även om det egentligen hade varit ett väldigt ”litet problem” i jämförelse med att ligga i riskzonen för att dö i sjukdomen.
Utseende har ju aldrig känts viktigt för mig, men också just därför så hade det känts extra jobbigt att tappa håret och bära sjal eller peruk som kanske gjort att man ”stuckit ut” och väckt uppmärksamhet.
För det är verkligen det sista jag vill ha….andras uppmärksamhet…usch!
Vill bara vara mig själv, leva mitt lugna liv och må bra! Inte följa kläd eller frisyrmode om det nu inte är något jag trivs väldigt bra med och känner mig bekväm i.
Så nu kan jag inte annat än bara gå omkring och vara tacksam över hur allt utvecklat sig. Att den ”elaka tumören” ändå var så ”snäll” den bara kunde och att den inte verkade ha någon större lust att växa och föröka sig.
Att bröstet gick att behålla och att det är högersida som gör att strålningen kanske inte blir så långvarig.
Att allt det här hände mitt i den mest underbara majmånad vi upplevt. Händer ju bara en gång i livet och för många inte ens det såklart. Så ovanligt var det!
Och nu väntar minst fem veckors semester för mig då jag bara kan koncentrera mig på att ”landa” i allt som hänt innan det är dags för strålningen.
Ja…såå mycket att vara tacksam över som sagt!
Glad midsommar på er !
Hörs!
Britta