Mindre än en vecka kvar nu, och om exakt en vecka är jag nyopererad. Har varit en ovanlig tid i mitt liv det här måste jag säga.
På något vis känns det mer som tre månader än tre veckor som jag väntat. Och hur konstigt det kanske än låter så har det i det stora hela varit en helt underbar tid.
Det har jag ju såklart det otroliga vädret att tacka för! För tänk om det hade varit regnigt och kyligt istället….då hade det nog varit svårare att känna sig så positiv!
För det är jag fortfarande till största delen. Visst har jag haft små ”glimtar” av stunder då jag känt det där klassiska ”varför” , det har väl alla som fått ett besked som det här, men de gångerna har varit så få och så ”svaga” så att det inte varit något problem alls att bara ”skicka iväg” den typen av tankar.
För även om vetskapen om att jag har cancer alltid finns med i bakhuvudet så har jag faktiskt också haft stunder då jag kunnat glömma det, och när jag kommit på det igen har jag bara tänkt att..”va bra att jag kunde glömma för en stund”…för det tror jag är ett väldigt effektivt ”vapen” mot den här sjukdomen.
Att leva på som vanligt och bara se allt det fina man har omkring sig. Blicka framåt och göra sånt man mår bra av.
Tror att sjukdomen har svårare att fästa sig, hitta ”näring” och växa då!
Och som jag fullkomligt ”frossat” i välgörande ändamål… 
….alltså sånt jag älskar att göra och som ger en så tillfredsställande känsla efteråt.
Jobbat med veden och städat och röjt upp efter den….kört grästrimmern och rensat hallonland och rabatter…krattat grusgången och börjat vattna med saltvatten, vilket jag kommer att försöka göra lite undan för undan för att hålla efter ogräset så gott det går.
Planterat om lite blommor….”satt igång” en hink med nässelvatten att gödsla med….plockat blommor och satt i vas ute på brokvisten…och ja…..bara gått och liksom njuuutit med alla sinnen.
Har ju tagit elcykeln till jobbet också dessa veckor och bara det är en upplevelse som får en att glömma ev tråkigheter i livet
Att sätta sig och susa iväg nedför backarna till doften av både hägg och syrén.
Passera hagar med betande hästar som stannar upp i tuggandet och verkar fundera lite på vad man är för en ”konstig prick” som kommer farande.
Hinna få en doft i näsan från dem också innan man susar vidare (finns inget bättre än doften av häst)…se utsikten över Siljan i morgonsolens sken och med allt det illgröna runtom…ja inte kan man väl hålla på och sörja över att man är lite sjuk då ?
Sen har jag ju turen att ha två jättefina kollegor på jobbet också, som jag bara känt ett positivt stöd från, från första stund när jag berättade.
De har inte en enda gång gett mig känslan av att ”ånej, cancer…oj då är du väl snart död”!
Utan snarare från första början haft inställningen att ”okej, Britta har fått lite cancer, men är det någon som fixar det så är det hon”!
Och det känns så himla skönt…för även OM det skulle bli så att jag inte fixar det, så hjälper det till massor att ha dessa två omkring sig under arbetsdagarna.
Vi pratar, skrattar och jobbar på som vanligt och då blir stunderna när jag ”glömmer” extra många.
Så jag väljer helt enkelt att fortsätta ”flyta omkring” i och njuta av allt som faktiskt är bra i livet just nu…och laddar för tiden efter operationen och ev efterbehandling.
Ska ändå bli skönt när ”startskottet” gått då operationen är över och vi vet mer exakt vad vi har att kämpa emot, för det finns en himla massa sorter och arter av cancer som alla beter sig på olika sätt och det är bara att hoppas att det är en av de ”enklare”!
Men det är det heller ingen idé att gå och grubbla över förrän man vet. Och som det känns just nu så är jag i alla fall bra ”rustad” för ”krig”.
Och den kraften har jag hämtat från den underbara, spirande, knoppande och flödande energi som den här årstiden med det här vädret för med sig!
De bästa förutsättningar man kan ha med andra ord!
Ha en skön helg !
Britta