Idag tänkte vi ta sista skidturen för säsongen. Ville passa på nu med den skare vi haft den senaste tiden. Som en ”avtackning” av det otroliga snötäcke som legat hela vintern.
Lika bra att dra nytta av det ända in i det sista.
Sen åker skidor, stavar, vallaställ och allt vad det heter ut i ladan så att man kan känna att det är nya tider på G. Ska bli så skönt att få bort allt det från brokvist och tv rum.
Som högkänslig är det egentligen inte optimalt att ha tex skidor stående längs väggarna i ett rum som man spenderar mycket av sin lediga tid i. Bara färgerna på dem stör, ”skaver” och irriterar hjärnan så fort man får blicken på dem…men….jag har faktiskt lärt mig att på något vis acceptera det ändå. Till och med det röda vallastället har fått stå framför den fina gamla amerikakistan (som har en lugn grå färg och är så vacker så att den inte ”stör”) och den fina gamla gungstolen som jag älskar att sitta och filosofera i. Ibland har den även varit upptagen av en ilsket rödblå vallaväska och till och med det har jag ”fixat”.
Och hur kan det då komma sig kan man undra? Att jag fixar att dagligen leva med något omkring mig som ”sticker i både ögon och själ”!? :)
Jo…..för kärlekens skull såklart! ;)
Är man två som älskar varann och vill leva ihop så måste man också kompromissa och anpassa sig. Och hur skulle jag kunna neka Sv till att ha det såhär hela vintern då skidvallning är ett av hans stora intressen då.
Dessutom är han ju hemma som pensionär hela dagarna och då kan man väl knappast förvänta sig att han bara ska gå omkring och göra ingenting eller i värsta fall bara sitta och se på tv i ett välstädat och färgmässigt ”lugnt” rum anpassat efter den som faktiskt är borta och jobbar några timmar om dagen.
Nej…visst kan högkänslighet vara ett slags ”handikapp” i många situationer men man kan ändå inte förvänta sig att alla runtomkring ska vilja ha det exakt som ens egen känsliga hjärna.
Sen har han ju också i sin tur lärt sig att anpassa sig efter mitt behov av att mest bara vara hemma och undvika att träffa så mycket människor på helgerna. För det är något som jag tyvärr måste hålla lite hårdare på för att få chans till återhämtning efter en social arbetsvecka.
Sv skulle säkerligen vilja åka ut mer och hälsa på folk eller gå i affärer om jag också vore sådan så det kan man väl säga är ”uppoffringen” han gör för min skull liksom jag för hans skull gör uppoffringen att ha en miljö omkring mig som inte innehåller störande saker för hjärnan.
Det måste väl vara äkta kärlek det …
Men nu är det bäst att sluta skriva innan den bästa skaren försvinner.
För nu ska det väl inte stå på innan snön får lämna plats åt en annan ”grön och skön” omgivning…..den underbara lugnande gröna omgivning som inte bara vi högkänsliga mår alldeles utmärkt bra av att vistas i. :)
Ha en fin helg!
Britta