Inget ont om alla mina ”tvåbenta” grannar för de är faktiskt lika trevliga allihop, men när det gäller klassen ”sötaste” så vinner de här två med ”hästlängder”….ojoj vad rolig jag var nu…:)
Låt mig presentera Oskar till vänster och hans coola kompis som jag tror heter Hugo men är faktiskt inte riktigt säker på det om jag ska vara ärlig. Har fortfarande inte kommit mig för med att fråga om hans namn men har ett svagt minne av att jag hört namnet Hugo?
Oskar däremot har jag känt till längre då det var han som var först på plats när hans ägare köpte gården bredvid. Och att han nu fått en kompis är en riktig solskenshistoria enligt mig 
Första tiden …kanske året? Har inte riktigt koll på det då tiden går så fort men det var i alla fall ganska länge som Oskar gick som ensam shettis tillsammans med travhästarna och nog tyckte man ibland lite synd om honom när han inte hade någon i sin egen storlek att fördriva dagarna med. Inte för att jag tror att han led så särskilt mycket av det, för ägarna är för övrigt omtänksamma om sina hästar, men ur ett mänskligt perspektiv så tyckte man att det verkade lite ensamt ?
Efter en tid kom det visserligen ett föl som han kunde busa lite med men som ni förstår så är ju ett föl betydligt högre än honom redan när det är nyfött och dessutom växer de så otroligt snabbt så den ”vänskapen” övergick snart till något som mer liknade ”trakasseri” av honom från det pigga energifulla hingstfölets sida. Fölet jagade och sprang efter stackars Oskar som pinnade på så fort han kunde med sina små korta ben.
När fölet sen försvann gick Oskar tillsammans med de visserligen lugnare större hästarna men då såg jag aldrig att han hade någon närmare kontakt med dem och hästar gillar ju att ha en kompis att ”klia sig” med…busa lite med och stå eller ligga ihop med när det är busväder.
Månaderna gick och jag stod ganska ofta och betraktade den lilla svartvita hästen bland de stora och tänkte för mig själv ibland att ”tänk om ändå Oskar kunde få en kompis i sin egen storlek.
Så den dagen när jag som vanligt kom körande hem från jobbet, stannade till vid postlådan och gick ut för att hämta posten och plötsligt fick syn på TVÅ små sötnosar som stod och tittade nyfiket på mig bakom tråden, blev jag så glad så att jag faktiskt fick en ”liten klump i halsen”!
Men Oskar….har du fått en kompis….utbrast jag och ja….lyckan bara strålade inombords!!!
Och precis så var det….Oskar hade fått en kompis, exakt som jag gått och önskat för mig själv i tysthet! :) och även om han säkert hade ett bra liv innan också, så kan jag säga att livet numera leker för honom!!
Blir lika glad varenda gång jag tittar ut och ser hur de busar, leker, jagar och står och kliar varandra….!! Kan knappt tro att det är sant ! Det kunde inte ha blivit bättre faktiskt !
För att inte tala om hur söta de är att titta på också….brukar tala om för dem att jag helst skulle vilja ta in dem som sällskap och mysa med dem i tv soffan ….och då står de där och betraktar en med sina djupa allvarsamma blickar .
Hästar har så kloka uttrycksfulla ögon…hur stora eller små de än är!
Hoppas nu att de får ha varandra i många år framåt och att jag får äran att ha dem som grannar i fortsättningen också. Njuter av det varje dag och kan sitta långa stunder på armstödet av soffan i tv rummet och bara titta på dem.
Underbara underhållande sötnosar!!
Tack för att ni finns !!
Britta