Ja nu går vi in i november och den här veckan är det ju lite extra fokus på alla spöken och andar omkring oss. För visst finns de omkring oss även om bara vissa av oss har förmågan att uppfatta dem. Själv fick jag syn på flera stycken av dem i kaminen nu ikväll så tyckte att det var läge att fota dem…för visst ser ni väl ansiktet därinne i lågorna 
Höll på med kameran i ett annat syfte och fick för mig att fota i svartvitt mot den brinnande elden och det fick ju igång fantasin ordentligt.
För nog ser man andar och spöken i varje bild om man bara tittar lite extra!
Eld är ju väldigt fascinerande och något som man kan sitta och betrakta hur länge som helst känns det som.
Kolla ”spökögonen” till höger i bilden….för att inte tala om den lite elakt leende anden mitt i.
Bara fantasin sätter gränserna för vad man ser!
Kan bara hålla med om uttrycket som Sv läste i en fisketidning häromdagen då en fiskare kallade en brinnande brasa för ”stenålders tv” .
Väldigt bra uttryck tycker jag och nog mår man egentligen mycket bättre av att sitta och titta på ”den äldre” varianten av tv 
Ja som sagt så är det november idag och en tanke som slog mig i morse var hur tacksam jag är över att ha mitt jobb att åka till istället för att vara tvungen att åka och anmäla mig som arbetslös på arbetsförmedlingen.
De senaste nio åren har ju det hört november till för mig och i och med det också en massa oro…funderingar och näst intill ångest inför vintersäsongen.
Tack och lov för att den tiden är över!
Nu flyter livet bara vidare och jag kan ha rent samvete över vad jag använder min lediga tid till.
Frihet kallas det….något som alla människor mår bra av!
Nu ser jag att batterinivån närmar sig kritiskt läge så avslutar med en bild på en den av mina orkidéer som verkar ha fått fnatt vad det gäller att producera blommor.
Såhär många knoppar har det aldrig utvecklats på en och samma stängel åt mig förut.
Blir så glad över att den
Men nu måste jag nog sluta innan allt släcks ner helt!
Ha det gott och se upp för spöken som lurar lite här och var man vet aldrig när de dyker upp! ;)
Britta