Ja då var det dags!Att premiärskriva ett inlägg från nya datorn. 
Måste säga att den är betydligt skönare och lättare att skriva på och är säker på att vi kommer att trivas tillsammans.
Den är lite lite mindre också och därmed smidigare att flytta med sig och bära runt på vilket jag gör hela tiden.
Gillar den redan och känns som en investering helt rätt att göra.
Helgen har ju snart gått och gör ett litet testinlägg med bilder och så från min och Lines morgonpromenad i lördags.
Var ju för övrigt min födelsedag då och kände att det var dags för ett besök nere hos Nisse igen. Nisse är min andra katt som blev 18 år och var en stor och viktig del av mitt liv under min uppväxt. Han ligger begravd på en av de vackraste och mest rofyllda platser för mig och det är alltid lika skönt att komma dit en stund och bara vara.
Skogsvägen dit är så skön att gå bara den med lite tät ”trollskog” på sidorna och den där mysiga känslan som vissa platser har.
Tyvärr så har de huggit ner skogen på en liten del av den nu men det mesta är ändå kvar. Förstår ju att man måste avverka skog ibland och sköta om den men önskar att de inte alltid tog ner precis allt. Varför inte gallra lite mer rejält istället?
Märks att Line också trivs och känner sig hemma på den här platsen, och oftast får hon sina hopp och springryck när vi är på väg ner till graven.
Bara någon minut efter att jag tagit den här bilden tittar jag av någon anledning åt vänster och där står en råbock och betraktar oss max 25 meter bort. Som tur är så uppfattar jag honom innan Line och i några sekunder står vi där och bara tittar på varann.
Han är nog lika överraskad som jag och verkar inte komma sig för med att fly på en gång.
Hinner koppla Line och börja prata med henne för att hon inte ska upptäcka honom och inte förrän då sätter han fart och skuttar iväg. Först då ser jag det andra rådjuret som också är med och tillsammans försvinner de snart in i skogen bredvid.
Strax därefter hör jag hur han skäller där inne, kanske för att varna andra rådjur?
Line lystrar lite extra till ljudet från honom men det är ganska lätt att avleda henne genom att locka med godis och lek så intresset för rådjuren är snart försvunnet.
På väg fram till graven letar jag efter blommor eller något fint att lägga där men just här är det mesta överblommat så …
…vi tar det finaste vi kan hitta för tillfället. En ormbunke och lite hallon för färgens skull :)
Tror nog att Nisse tyckte det var helt okej!
När vi sen vänder hemåt igen ser vi flera ”eftersläntare” till blommor som vi missade på vägen dit.
Är så gulligt med dessa blommor som envist vägrar släppa taget om blomningen trots att de flesta av deras ”artfränder” gett upp för längesen. Tänk att det till och med inom blommornas värld finns individer! Blåklockor…
…en präskrage!
Klöver ….
…som har så otroligt fin färg! Särskilt tillsammans med det nästan limegröna omkring!
Men det mest färgstarka var nog den här lilla ormbunken som färgats av antingen hösten eller av markens ph värde? Fin var den i alla fall där den stod alldeles ensam i dikeskanten.
Sen till det märkligaste som fick mig att tvärstanna när jag fick syn på det…eller den ska jag väl säga! Tror i alla fall att det är en ung liten ekplanta men är inte helt säker?
Den stod där också alldeles för sig själv inne bland lingonris och mossa och om det nu är en ek så kan man ju undra hur den hamnat där?
Ska försöka hålla koll på den lite då och då och se vad det verkar bli av den?
Och till sist de här söta blommorna som jag ärligt talat inte vet vad de heter? Ska kolla upp det i floran sen. Nästan som små miniprästkragar ser de ut.
Ja det var allt för den här gången och får väl duga som testinlägg :)
Nu är det söndagkväll och imorgon väntar en ny arbetsvecka! Men så länge man har ett jobb som man trivs med så känns det inte gruvsamt alls.
Vilken lyx det är att trivas med sitt jobb och livet i största allmänhet. Önskar att alla kunde få känna så.
Ha de ”gött” så länge!
Britta