lillasysterfix

Augusti…betyder att nu börjar dessa morgnar och kvällar med ett fotoljus som inte klår någon avancerad fotostudio eller något superutvecklat fotoprogram. Men det gäller att vara med också och hinna fånga det innan det är över. Satt i soffan igår och råkade kasta en blick ut genom fönstret…..ooaaaoooo….kameran….hjälp….ska jag hinna eller?….är det ens någon idé när man ändå aldrig får med det man ser i verkligheten.
 Men jo…man måste åtminstone försöka. Tog lilla kameran och tassade ut på grusgången i strumpor. För är det med någon kamera man ska kunna lyckas så är det just med den lilla som det går att ställa in så många olika slags ”vitbalanser” eller om det nu räknas till det? Nåja…den har i alla fall en hel del finesser om man så säger, som inte min stora canon har.
Men, det ljus som det egentligen var gick ju inte att få med såklart men kan ju bli ganska fint ändå.

Och det som är så underbart är ju att motivet förändras hela tiden så det är bara att stå kvar någon minut och vänta på nästa …oooaaooo……

Skogsbrand eller solnedgång över Västgärde?

Blir så extra glad över livet och att man har chansen att se och uppleva dagar som dessa när man känner hur man njuter med hela kroppen och sinnet av stunder som de här.

Nog hade han en poäng i låten den där Armstrong…”what at wonderful world”!

Idag är det dessvärre lika grått och färglöst som en novembereftermiddag men…regn behövs ju också och med tanke på grusgångsprojektet så är det bra med lite fukt i marken så att jordlagret ”håller ihop” bättre när jag ska lyfta bort det.

Igår kom vi oss äntligen för med att motionera lite på morgonen. Jag och Line på en ca fem km lång springtur och Sv på lite rullskidstekniksträning.
Skönt att vara igång igen efter några veckors uppehåll. Ska försöka hålla i igen nu med träning var tredje dag som jag körde förut. Var perfekt intervall att hålla. Inte för ofta och tidskrävande men heller inte för sällan så att det behöver gå sådär tungt varje gång!
Igår gick det ganska tungt kan jag lova…eller kändes det som i alla fall, men blev ganska förvånad när tidsåtgången inte alls blev så lång som jag trodde för att springa den sträckan.
Skönt när man överraskar sig själv. Dock kände jag ganska tydligt i kroppen att jag lagt på mig något extra kilo igen.
Går ju fort det där när man unnar sig att äta mycket gott. Och det känns direkt när man börjar springa och ”vissa partier” av kroppen liksom inte riktigt ”hänger med”  
Att det jussom sitter lite för mycket utanför musklerna som har en tendens att ”dallra” så att säga…ja …ni förstår nog vad jag menar! Som om man inte får ”hela kroppen” med sig!  

Men vet ju också att om jag bara skärper till mig med maten och håller i intervallen på träning var tredje dag så ordnar det snart upp sig och igen.

Och som vanligt efteråt så känner och tänker man…varför har jag inte gjort det här förut…eftersom man mår så otroligt bra i både kropp och själ av att pressa sin kropp lite extra.

Våra kroppar är ju till för det…för att röra på sig och anstränga sig ibland och det känns verkligen när man väl gör det.

En annan ”nyttig” sak som jag kom mig för med att göra igår var att äntligen föra över en massa bilder till den externa disken. Man bör ju göra det ibland av säkerhetsskäl och nu var det alldeles för längesen. Alla bilder på Line te x hade kunnat gå ”åt skogen” om det hänt något med min dator. Men nu ordnade det sig själv då jag plötsligt upptäckte att den inte gick att stänga som vanligt. Det är något med ena gångjärnet som börjat krångla så det var bara att sätta igång med lite bildräddning.
Får nog lov att börja fundera på en investering i en ny dator snart. Har ju haft den här några år nu och var ju begagnad när vi köpte den så…man kan väl inte begära hur mycket som helst heller.

Nåja…allt löser sig till slut.
Ha en skön Söndag!

Britta