Vi har nog alla vår speciella ”plats” här i livet, där vi känner oss ”hela” och tillfredsställda inombords. Jag menar inte att det behöver vara just en bestämd fysisk plats utan en situation som när vi befinner oss i den känns det som om att livet är perfekt!
Att man är där man helst vill vara och gör det man helst vill göra. Problem, orostankar och frustration försvinner och man känner sig liksom som ”ett” med allting.
Man har inget mer att önska och skulle kunna fortsätta där och då i en evighet.
För mig kommer alltid den där känslan när jag får göra något i huset eller på gården som ger ett synligt resultat, en förbättring/förändring som gör att man känner att någon/något (hus och gårdsandarna kanske?…eller varför inte hustomten? ) 
…blir nöjd och nickar förtjust med ett stilla leende. Kan riktigt se hur hustomten sitter där i sin gungstol och puffar på sin pipa, sakta gungande medan han njuter av att någon vårdar och sköter om det som han inte klarar av att göra rent fysiskt. Eller som det faktiskt är meningen att de människor som bor på gården ska sköta om, om man vill hålla sig väl med honom :) och det bör man ju göra för annars kan det börja bli problem och elände med sånt som vi bekväma människor ser som självklart att det ska funka.
”Husandarna” är nog inte lika stränga och övervakande som hustomten utan de ser jag mer som svävande varelser, typ älvor kanske som susar omkring ute på gården och inne i huset och bara vill både hus, gård och människor väl. Åker omkring och sprider lite kärlek och god stämning i atmosfären och hoppas i och med det att människorna som bor där ska trivas och vilja ta hand om egendomen.
Tror inte att de orsakar skada och har sönder saker om det är så att man inte tar hand om sitt hus men däremot tror jag att de blir ledsna och besvikna om de ser att någon byggnad, växt eller annat som tillhör gården inte mår bra.
Och vem vill göra så snälla varelser ledsna? Det känns inte rättvist tycker jag!
Igår befann jag mig i det där härliga tillfredsställda tillståndet då jag tog mig för med att skrapa en massa gammal mossa (eller om det räknas till lavar? vet ej?) från planket ute på gården.
Och om man gillar synliga resultat så var det här nog något av de mest tacksamma jobb man kan göra. Före och efter var ganska tydligt kan man väl säga :)
Så där stod jag på min trappstege i finvädret och skrapade medan jag lyssnade på sommarprataren i P1.
Det är sommar och semester för mig det!
Det är i dessa situationer jag känner mig så himla tillfreds och ”hemma” och ser det endast som avkoppling istället för slit, som Sv kallar det.
Ja för honom är allt jobb som har med hus och gård att göra bara slit och det är väl den ”normala” och oftast vanligaste uppfattningen hos folk har jag förstått?
Blir alltid lika full i skratt när jag är i full fart med något av mina små projekt och han alltid kommer med kommentaren.
”Men vad du sliter!”
?
Sliter???
Nej älskling, jag sliter inte …jag lever!!!
Tror aldrig att han kommer att förstå sig på den här sidan av mig där vi för ovanlighetens skull faktiskt är helt olika, men kom på en bra jämförelse häromdagen när han ruskar på huvudet och tycker att jag är lite tokig som gillar att hålla på med allt.
Att för mig är han lika tokig som inte kan förstå tjusningen och tillfredsställelsen med att fixa och greja med saker.
Men man ska ju ha lite olikheter i ett förhållande också sägs det och så länge bägge accepterar och respekterar den andres ”tokighet” så går det ju bra ändå, eller hur?
Misstänker litegrann att det här med att trivas med att vara hemma och fixa nog också kan ha ett samband med om man har är introvert eller inte. De extroverta vill hellre vara ute och träffa folk och göra roliga saker medan vi mer inbundna känner oss nöjda med att vara hemma och greja för oss själva.
Men nu är det dags att stänga av datorn och ta vara på de här sista semesterdagarna. Tiden har gått på tok för fort och själv skulle jag utan problem ha ledigt fyra veckor till för om man bor i ett hus och är så ”tokig” som jag så behöver man aldrig någonsin få tråkigt !
Ha det gott!
Britta