…vad betyder det egentligen?
Ja skrev ju häromdagen om det här med att åldras och i och med det lära känna sig själv mer och mer. Och de här fyra semesterveckorna har jag verkligen lärt mig en hel del mer om mig själv när det gäller hur och till vad jag vill använda tiden. Den tid som jag är ledig alltså och inte behöver rätta mig efter tider och klockan.
Avkoppling är ett ord som har så otroligt olika innebörd för olika människor och för mig har jag insett, kommer avkopplingen när jag… absolut inte har någonting som helst planerat och förutbestämt!!
Har insett att drömmen för mig är att när någon nästa gång frågar mig ”vad ska du göra på semestern då?” ….kunna svara ”Jadu…ingen aning faktiskt…bara ta dagen som den kommer…fixa och greja hemma…ge lite omvårdnad till gården och huset kanske…åka och fiska någon fin kväll…vaska lite guld i någon å i närheten…göra vandringar eller bara korta skogspromenader med enkel packning och stanna till vid någon fin plats och bara vara….sitta ute i trädgården och bara titta, tänka och lyssna….fota allt det fina som finns omkring oss nu och kanske göra ett inlägg bara om och kring ett enda foto….varva ner och låt känslan och mitt riktiga JAG inifrån få komma fram och bestämma dagens planer….”
Det skulle jag vilja kunna svara då!!!!!
Att packa bilen proppfull med prylar, mat och kläder som sen ska bäras in och ut ur bilen, sitta och åka mil efter mil, jaga boende för natten och äta ”utemat” så att magen kommer helt i olag kan visserligen vara roligt och spännande ibland men…det räknas absolut inte som avkoppling för mig har jag insett.
Är nog mycket av den ”introverta” sidan av mig som påverkar här också, för att resa runt och stanna till på olika platser i semestertider innebär ju även en massa nya sociala situationer hela tiden. Nya människor att möta och förhålla sig till.
Sen måste man ju hela tiden tänka och planera för allt man gör. Vart har jag de och de kläderna? Vad ska jag ha på mig då och sen? Vilket väder blir det? De och de prylarna? Vad ska vi äta nu och vilken matsäck ska vi ha med oss på den och den lilla utflykten?
Nej ni….jag frågar mig verkligen…?
ÄR det verkligen avkoppling det????
Det här fotot är från stugan vi bodde i under två nätter av vår första semestertripp och visst ser det helt fantastiskt avkopplande och härligt ut? Och visst förstår jag att många andra ser det som en lyx att få möjligheten att bo såhär med utsikt över vattnet och närheten till naturen.
Men!
Ska jag vara helt ärlig…och det är ju det jag vill använda bloggen till…att liksom ”skriva av mig” sånt som vanliga extroverta människor ”pratar av sig” inför vänner och bekanta.
Så ska jag nu beskriva hur den här semestervistelsen i den här stugan hade varit om den varit perfekt för en introvert människa.
Under min första semestervecka hyrde vi en stuga någonstans i norra Sverige långt ifrån civilisationen och andra människor. Där låg den alldeles ensam uppe på en höjd strax ovanför älven som Sv kunde gå ner och fiska i närhelst han kände för det. Själv ägnade jag mina dagar åt att sitta ute på altanen och bara vara, gå promenader i omgivningen med Line, laga lite mat och hålla det fint och trivsamt i stugan, plocka blommor att sätta i vas och lära mig namnen på nya sorter med hjälp av floran. Gå ner till älven och gå barfota i vattnet vid strandkanten, leta fina stenar, fota lite, kanske ta ett dopp och sen ligga och torka i solskenet på en handduk. På kvällarna satt vi tillsammans ute på altanen, åt god mat och pratade om stort och smått i livet. Det var verkligen en vecka med avkoppling och nedvarvning som gav oss möjligheten att ”landa”, få perspektiv på livet och tillvaron och hitta vårt egna ”jag” inombords. Ingen tid att rätta oss efter, inga telefoner som ringde och inga måsten.
Sen har vi den sanna historien vilken säkert skulle passa en extrovert person.
Under två av nätterna på våran kringresande semestertripp, övernattade vi i en stuga på en sk fiskecamp som helt enkelt kan liknas vid en camping enbart för fiskare. I en enkelt inredd stuga med dåliga möjligheter till förvaring som tex upphängningskrokar och hyllor, knapphändig köksutrustning och som alltid i dessa stugor dåligt städad när man anländer. Dusch och toalett delade man med övriga gäster och vägen dit från stugan var antingen en ganska lång omväg om man gick bilvägen eller så kunde man gena nedför en stig på en tvärbrant slänt där det vid blött väder var risk för halka. Bara tanken på att inte ha nära tillgång till toalett när man kanske behöver den lite akut är absolut mer stressande än avkopplande för mig. Att sen även riskera att det är upptaget då man väl tagit sig dit ökar stressen flera gånger om. Vi hade även en stuga alldeles bredvid oss plus en husvagn som dock tack och lov stod tomma bägge två åtminstone under första natten. Andra morgonen stod det en bil parkerad bredvid våran och bara en sån sak kan få det att ”sticka till” lite i ”introvertmagen” :)
Den extroverta hade säkert tänkt…”men vad kul, nu får man träffa lite andra människor också!”
Turligt nog så hann ägarna till den bilen inte ens vakna innan vi packat och åkt vidare så lite tur ska man väl ha också ! :)
Så semesterresor och nya upplevelser i all ära men….som introvert måste jag ändå säga de där gamla slitna orden som bara tycks få en starkare och starkare innebörd för just mig ….
Borta bra….men hemma bäst!
Britta