Det var ett tag sedan nu. Minst ett par år tror jag som han gjorde ett ”besök” senast. Hade nästan glömt att han fanns och har inte på något vis saknat honom, men när han väl ”knackar på” så minns jag honom direkt. Behöver inte ens ropa ”kom in” för stiger in gör han ändå vare sig man vill eller inte.
Sen är det bara att hålla ut och genomlida besöket innan han efter några timmar tycker att det får räcka för den här gången.
Ja om det här nu handlade om ett mänskligt besök så skulle det ju vara lätt att undvika honom men…nu handlar det om en sjukdom, eller ett syndrom som det också kallas ibland och delen som drabbas är vårat inneröra.
Symptomen den ger är att man drabbas av ganska plötsliga och ofta i flera timmar ihållande yrselattacker med kräkningar som följd.
Så istället för att kunna följa med på ”eventet” som min mosters man bjudit in till med anledning av hans 60 års dag så ägnade jag lördagen åt att ligga och blunda och springa på toaletten när det behövdes…eller ja…springa var väl att ta i för man springer inte gärna när hela huvudet snurrar runt runt som om man satt i en karusell.
Är väl typiskt att nåt sånt ska hända när man skulle iväg på detta event som jag faktiskt ärligt sett fram emot. Annars är det ju väldigt sällan jag ser fram emot sånt som innefattar att umgås med många människor samtidigt men det här hade varit roligt att uppleva. För det första var det under dagtid vilket betyder att jag hade orkat vara med utan att bli så fruktansvärt trött som jag blir vid ca åtta/nio på kvällarna.
För det andra var det ju ingen ”vanlig” födelsedagsfest med en massa alkohol och berusade jobbiga människor omkring en…och inte heller med i värsta fall dansbandsmusik skrålande ut från högtalarna i en unken instängd festlokal.
Nej detta var en inbjudan till Oppigårds bryggeri där det ingick mat, provsmakning av deras olika ölsorter och sen en visning av själva bryggeriet.
Blev så himla glad när vi fick inbjudan just för att någon tänker till och går ifrån dessa oftast stimmiga och jobbiga födelsedagsfester och vill ta med en på något annorlunda. En upplevelse och något att minnas.
Sov lite oroligt natten innan men det hör ju heller inte till ovanligheterna nuförtiden så tänkte väl inte så mycket på det. Men…när jag sen slog upp ögonen på morgonen så kände jag genast att något var fel. Tittade upp på taklampan i rummet och mycket riktigt…den höll sig inte kvar på samma plats hela tiden. Den envisades med att glida iväg i sidled och sen hoppa tillbaks till utgångsläget när ögonen inte kommer längre åt ena hållet. Det går med andra ord inte att fokusera på något så att det håller sig stilla när yrseln satt igång. Lite samma känsla som man kan få när man druckit för mycket alkohol, lägger sig ner och tycker att hela rummet snurrar.
Något som jag dock lärt mig den här gången är att en ökning av min tinnitus kan vara ett tecken på att ett anfall är på väg. Och ett par dagar innan hade jag faktiskt lagt märke till att det ”brummande” ljudet i ena örat var ovanligt högt och starkt. Likaså är den täta ”lockkänslan” på örat det gäller ett tecken samt att man blir extra (som om jag inte var känslig nog förut) ljudkänslig vilket jag i efterhand också kom på att jag var på fredagen. Minns att jag satt på kökssoffan med äldste sonen bredvid och tyckte att det var så jobbigt att lyssna på honom. Det liksom skrällde och ekade i öronen på mig för varje ord han sa och var nära att be honom prata lite tystare…men vet också att jag tänkte att ”jaja, det är väl jag som är känslig som vanligt” och ville inte avbryta honom mitt i det han höll på att berätta.
Som jag förstått det så är det inte helt klarlagt vad det är exakt som händer i örat med denna sjukdom men den mest dominerande teorin är att det har med ett ökande vätsketryck i innerörat att göra.
Det finns också en tydlig koppling till stress, oro, sömnbrist och trötthet och är man därtill högkänslig på det så är det nog inte så konstigt att anfallen triggas igång ibland.
Har man mycket omkring sig, mycket att tänka på och oroa sig för och dessutom sover fruktansvärt dåligt så är det nästan som att skriva på en beställning på ett anfall.
Men som sagt så vet jag nu att högre tinnitus och ökad ljudkänslighet kan vara ett tidigt tecken så nästa gång hoppas jag i alla fall kunna göra ett försök att förhindra att det bryter ut.
Då är det nog lite ”själviskhet” som gäller. Att försöka släppa tankar och funderingar, kanske meditera eller göra något avkopplande eller helt enkelt gå och lägga mig och sova, för onaturligt trött har jag varit de senaste dagarna vilket också hör till tecknen innan.
Ett anfall pågår i allt från 4/5 timmar till betydligt längre och efterdyningarna kan sitta i upp till ett dygn.
Själva anfallen är ju inte farliga så länge man ser till att vara på ett säkert ställen när yrseln sätter igång men skadan de kan göra på sikt är att man till slut får nedsatt eller helt förlorad hörsel på örat det gäller. Ju fler anfall desto större skada så än så länge är jag ju ändå ”lyckligt lottad” som har haft år mellan mina.
De som drabbas värst får tätt återkommande anfall vilket ju blir väldigt handikappande då det är omöjligt att t ex sköta ett jobb i det tillståndet.
Men nu är det söndag och gårdagen går till historien så det är väl bara att knalla vidare på livets stig. Ingen idé att låta tankar och funderingar på om och när ett nytt anfall kommer, ta någon plats för då framkallas det nog lättare också.
Eller….det VET jag ju att det gör. Allt som man INTE vill ha i sitt liv ska man inte heller ägna en enda tanke åt och Herr Meniére hör inte till dem jag vill ha omkring mig dagligen.
Ha det gott så länge!
Britta