Ja påsken rivstartade igår med ett intensivt besök i Hälsingland. Först till Voxna kyrkogård för att ta bort ris och lykta på Svs föräldrars grav. Sen vidare till hans ena syster som bor i Edsbyn. Efter det en snabb lunch innan vi åkte vidare mot Bollnäs och Svs äldsta dotter med familj. Stannade där i ca tre timmar innan det var dags att åka tillbaka till Edsbyn igen och besöka yngsta dottern med familj som var sista anhalten på vår ”påhälsardag”.
Så visst var det en intensiv dag och nog blev vi trötta men det var det värt för allt flöt på väldigt bra. Mycket tack vare att Line kunde stanna hemma med mina söner och yngste sonens flickvän. Så skönt att vara ”barnledig” :) och kunna lägga upp dagen utan att behöva planera in rastningar och må lite dåligt över att Line faktiskt avskyr att åka bil.
Man liksom ”vet” ju att hon sitter där bak i buren och skakar och flåsar så även om hon är tyst och man inte märker av henne så finns det med undermedvetet.
Vet inte helt säkert om hon både darrar och flåsar hela tiden men så fort vi stannar och öppnar bak så gör hon det i alla fall. Som tur är så lägger hon sig åtminstone ner så att hon inte kämpar med att sitta hela vägen. Har sagt att vi borde sätta upp en kamera och kolla någon gång hur hon verkar ha det där bak? Slappnar hon av och sover överhuvudtaget eller är hela resan en enda plåga?
Hur som helst så var hon supernöjd med att få ligga kvar i soffan igår när vi åkte och visade tydligt att ”åk ni…jag stannar här” med hela kroppen. Hon har lärt sig, eller om hon bara ”vet” vad som är på gång? Att när vi har de lite finare kläderna så är det inte värt att följa med. Om skogskläderna däremot åker på DÅ kan det vara värt att åka bil en liten stund och då håller hon sig med i hallen under hela påklädningen.
Men nu låg hon i soffan med hela hakan mot dynan och visade tydligt hur bra hon hade det där. 
Ja inte är de dumma i huvudet dessa hundar inte!
I torsdags kunde jag ägna mig åt att ”göra påsk” då vi slutade extra tidigt på jobbet. Så skönt att ha ork och lust kvar. Så jag och Line tog och knallade ner till gamla järnvägen där de fällt en massa sälg med jättefina videkissar. Ni vet såna där lite ”småknotiga” kvistar som oftast sitter så högt upp så att de är svåra att få tag i.
Sen gjorde vi lite fint utomhus…
……
Innan det var dags att gå in och pynta vidare. I år fick det bli enbart vita fjädrar i riset.
Det känns alltid så lättsamt och roligt att ta fram lådan med påskpynt för det är ju bara en endaste liten låda…inte mycket större än en skokartong. Och det känns alldeles lagom tycker jag.
Julpyntet däremot består ju av ett flertal betydligt större kartonger, plus en massa påsar och till och med lösa ”föremål” som inte får plats i någon kartong eller påse, så där krävs det lite större ”arbetsinsats” ( men naturligtvis gör jag även det bara för att det är roligt, annars hade jag låtit det vara).
Det sötaste påskpyntet är nog den här lilla kycklingen i cernitlera som jag tror att äldste sonen gjort en gång i tiden?
Men idag är det påskafton och det blir också en intensiv dag. Först ska jag och Line ta en långpromenad så att hon får ur sig lite energi. Sen blir det tillagning av två ”kalla påskpajer” som vi ska ha med oss till släktmiddagen hos min syster i eftermiddag.
Så det är ”fullt program” även idag och tack och lov så har ”sirapskänslan” hittills hållit sig borta.
Imorgon däremot är det nog lite risk att den kommer då det nu blir två ”socialliseringsdagar” efter varann.
Men men…sånt är livet för mig och naturligtvis överväger det positiva med det. Men nu har jag inte tid med datoriserandet med utan önskar er en glad påsk och fortsätter vidare på ”livets stig”!
Ha det gott!
Britta