Älskar dessa morgnar när jag kommer ut i köket, kastar en snabb blick ut genom fönstret bara ”för att” och som man alltid gör utan att kanske tänka så mycket på det…och blicken fastnar på ännu en sådär magiskt vacker soluppgång!
Första tanken som slår en….kameran…snabbt….! Gå ut…?
Njaee?? Inte med tanke på vad jag har på mig…vi bor ju tyvärr inte alldeles ensamma i byn och någon av de andra hundägarna brukar oftast vara ute tidigt. Storprickig morgonrock med brunrödrutig filt lindad runt nedre delen av kroppen (så att det inte ska blåsa in kalluft runt benen) Hm..?
Plan B…?? Gå upp på övervåningen och hitta fönstret med bästa utsikten åt rätt håll! Japp…så får det bli!
Och om man dessutom öppnar fönstret så är det ju nästan samma förutsättningar som att stå där ute och fota. Förutom dessa förbaskade ledningar som såklart går genom luften precis mitt i bästa ”fotofältet”! Men men…tar lilla kameran som det går att zooma riktigt bra med utan att få alltför usel kvalité på bilderna (genom mina amatörmässiga ögon sett alltså).
Går in i rummet…får en misstänksam blick från Samus som ligger där i fåtöljen, kan nästan höra henne tänka ”Jaha och varför kommer du och stör såhär mitt i min sköna sovmorgon”! Säger godmorgon till henne (utan att få något svar såklart) . Ställer mig vid fönstret och känner fortfarande hennes forskande blick i ryggen. Öppnar fönstret och kalluften börjar strömma in. Hör hur det knarrar lite i fåtöljen och förstår att det här inte är så populärt. Samus vill gärna ha sin sovplats för sig själv och vill inte dela den med någon, varken människor, hund eller andra katter. Annars är hon väldigt social och trevlig men sömnen vill hon ha helt i sin ensamhet och går undan nästan direkt om man kommer och lägger sig bredvid henne.
Nåja…nu får hon stå ut med lite sällskap ett tag tänker jag och börjar fota.
Och med dessa bilder tänkte jag bara säga …godmorgon!
Ha en skön söndag…!!
Britta