lillasysterfix

Kikar bara in för att skriva om ingenting?? Om man nu kan göra det? Ibland känner jag bara att jag har lust att skriva men utan den blekaste aning om vad jag ska skriva om? Oftast vill jag ju ha en bild med också men det är inte alltid som jag har något nytt att komma med. Särskilt inte dessa dagar då jag måste göra ”ingentinginlägg”! 

För vad ska man visa bilder på om man inte har något särskilt i tankarna som man vill ”få ut”? 

Men lite sommarbilder kan i alla fall aldrig vara fel. Särskilt inte såhär mitt i vintern!

Dessvärre är det ju bara bilder jag visat förut men förhoppningsvis har dem som ev tittar in här på min blogg hunnit glömma att de sett dem förut  :) . Det lite roliga med den här bilden är dock att jag precis nu faktiskt ..just när jag sitter här och skriver och tittar lite närmare på den plötsligt upptäcker en liten, liten…ja pytteliten skalbagge eller något till vänster om sländan. Eller är det bara jag som har dåliga ögon? Tycker att jag ser ett litet ”kryp” på ett blad som är lite brunrött till färgen (bladet alltså)  och plötsligt ser den lilla sländan ut som en jätteinsekt i jämförelse.
Skoj!!  

Idag har det varit en sån där otroligt seg ”zombiedag” pga att jag gjorde ett försök att sova tillsammans med Sv inatt. Har ju tyvärr fått lov att sova uppe i gästsängen ett tag nu pga hans snarkningar men då och då gör jag mina försök att sova nere vilket jag trots allt helst vill. De morgnar jag ska upp och jobba är det ju nästan ett måste att jag sover uppe men lediga dagar som de jag haft hela den här veckan tar jag gärna ”risken” att få en ganska sömnlös natt bara för att få dels hans sällskap och dels sova i våran underbart sköna säng  :)

För ibland går det nämligen ganska bra och då behöver jag bara putta på honom kanske ett par gånger under natten men…inatt blev det en sån där natt som känns som om jag vaknat var tionde minut ungefär och puffat på, dragit i hans armar, knuffat lite hårdare, dragit i kudden osv.
Visst…jag kunde ha gått upp och lagt mig under natten någon gång men ni vet hur man är på nätterna och hur man tänker att typ.
”Nu sover han nog tyst resten av natten om jag bara flyttar lite på hans kudde!”
Eller!
”Ska bara försöka somna om en gång till, annars går jag upp och lägger mig!”
Och!
” Vad skönt det vore att gå upp och lägga sig i tystnaden, men orkar jag verkligen det? Nej, han slutar nog snarka snart, ska bara vänta en liten stund till!”

Ja sådär håller jag på och till slut är det ju morgon igen.
Så egentligen får jag ju skylla mig själv såklart. Att det blir dagar som denna då man knappt kan tänka klart!!
Sömnen är så himla viktig för oss som är lite extra känsliga…för oss ”hsp:are”. Vi måste verkligen få tid att vila hjärnan och ladda upp energi som ska räcka till en helt ny dag med en massa nya intryck och upplevelser.
Annars hamnar vi i det där ”zombietillståndet” då det känns som om man bara är halvvaken. Reaktionsförmågan funkar knappt och logiskt tänkande samt minne är =0.

Är glad att jag inte behöver vakna till någon väckarklocka imorgon i alla fall.

Så nu ska jag ta och gå upp på övervåningen och krypa ner i den visserligen tysta men tyvärr också alltför tomma, kalla sängen.
Nåja…det kommer bättre tider! När ”någon” kanske tappat lite vikt som nu gör att denne ”någon” snarkar ovanligt mycket.

Sånt är livet!

Ha det bra så länge och sov så gott!!

Britta