lillasysterfix

Något som alltid är lika roligt med att åka ut till okända platser i naturen är just den där överraskningen man kan få när man minst anar och förväntar sig det. Tog ju bilen igår och körde ut på en skogsväg där vi letade en lagom backe för Sv att testa vallor i och ett skoterspår el liknande för mig och Line att promenera i. Hittade snart ett ställe som såg bra ut där vägen lutade nog för ett ”glidvallatest” och med en stig eller kan väl kalla det spår ned i skogen som vi vid första anblicken trodde var ett gammalt skoterspår.

Spåret ledde först nedför en ganska brant backe med tät skog omkring så man såg inte så långt framför sig. Längst ner såg man dock att det ljusnade så man förstod att där blev det något annat. Till en början kunde jag inte riktigt avgöra om det var skoterspår eller inte och efter en stund insåg jag att det såg mer ut som lite trasiga ojämna skidspår.
När vi sen kommit nedför hela backen och ut i ”gläntan” där det ljusnade breder plötsligt ett jättefint skidspår rakt ut på en stor härlig myr ut sig framför oss.

En riktigt överraskning och nog önskade man att man hade haft skidor på fötterna istället för dom stora tunga vinterstövlarna, skidåkarkläderna istället för tjocka ”bylsiga” vinteroverallen.

Men men…det var bara att börja knalla på i snön bredvid spåret för promenera skulle vi ju Line och jag…det var ju bestämt!

Är så vackert med dessa små träd ute på myrarna. Träd som kämpar och kämpar för att växa sig lika stora som sina släktingar i skogskanten men marken är alldeles för sur och blöt så fort går det inte. Men desto finare blir de tycker jag. Nästan lite Japan och ”bonsaikänsla” blir det över dem.

Sen finns det ju faror ute i naturen också…i alla fall för vissa….:)
Det här älgpasset fick sig både en liten utskällning och morrning, plus lite rest ragg på ryggen innan Line vågade sig fram för att nosa på det….

…hon är en riktig ”tuffing” våran vovve!! Känns tryggt att ha någon med sig som skyddar en från älgpass, rotvältor och annat sånt som kan få för sig att gå till attack!?!    ;)

Nej, någon vakthund blir hon nog aldrig men däremot lavinhund skulle hon nog passa som. Älskar att nosa och spåra efter saker och älskar att gräva i både snö och jord.

Två ”Bonsaitallar” på en myr någonstans i Dalarna!

Och tänk om det kunde räcka med såna här skyltar i alla dessa krigsdrabbade länder??

Skjutförbud över hela världen tack!!

Efter att ha gått i ca 20 min var det dags att vända då vi hade ett besök hemma att passa. Långt hann vi inte precis men svettig hann jag bli på att lufsa fram bredvid skidspåret. Det är riktigt drygt när man sådär liksom ”halvsjunker” ner för varje steg man tar.
Så efter ytterligare 20 min var vi framme vid bilen igen.

Och där höll ”vallatestaren” på för fullt….

…åhejåhå….!!!!!   Ser riktigt bra ut det där tycker jag!!!!  

Och här kommer mattes egen ”vantbärare”!

Sen bar det av hemåt för lite lunch och efter det kom jag äntligen mig för med att städa undan ljusslingor och ”juliga” saker utomhus.

Tänkte ta bort granarna också men…se det gick inte Kung Bore med på. De satt fastfrusna som i sten så det får vänta någon månad till.

Mycket sladdar och slingor blir det. En härlig härva att ta itu med nästa gång det är dags.

Alldeles för ”julig” för att hänga framme nu i mitten av februari tycker jag!

Och den här som hänger ute på bron har jag tagit in nu för att sätta andra ”band” i. Ja band är nog en försköning för det är helt enkelt bara vanliga mattslarvsremsor. ”Mattslarv” är nog ett Rättviksmålsord men tror att man förstår ändå? Alltså remsor av gamla kläder och lakan som man väver trasmattor av.

Och till sist en bild på det fina renhornet som vi hittade under semesterresan förra sommaren….vilket fynd!! Så förbaskat vackert och ”kraftfullt” på något vis?

Också en sån där oväntad, härlig överraskning man kan hitta i naturen!

Britta