Älskar lediga vardagsmorgnar då man kan gå och fixa och greja lite som man vill medan man dricker en god kopp kaffe. Frukosten är avklarad och har precis varit ute och fyllt på mat åt fåglarna.
Jag hör ju till de där lite ”tokiga” människorna som faktiskt lägger ut mat år skatorna också. Dom måste ju också överleva vintern och får kämpa precis som alla andra vilda djur för sin överlevnad så varför inte?
Många ser dom som skadedjur som man inte ska underlätta för när det gäller överlevnad och förökning av men då tror jag inte att man tänker på vilken otrolig nytta de gör också ifråga om att städa upp och hålla rent i miljön omkring oss.
De är ju asätare och minst sagt allätare så inte är det mycket dött och annat avfall som blir liggande länge om skator och kråkor får syn på det.
Och glada är väl vi för det även om de flesta nog inte ens hinner se eller reflektera över en del obehagliga saker som ligger lite här och var innan kråkfåglarna varit framme och städat undan.
Jag tycker i alla fall att de är väldigt vackra också med sin svartvita fjäderdräkt som skiftar i både grönt och lila när solen ligger på. Sägs ju att kråkfåglar även hör till de mest intelligenta och nog är det roligt att se hur de kommer svävande från ingenstans när jag slängt ut lite mat i form av gammalt bröd och ostkanter och visslar på ett speciellt sätt varje gång.
De har definitivt lärt sig att det är ”matsignalen” :)
Känns roligt att ha den kommunikationen med dem.
Jag matar dem när de har svårt att hitta annat och de städar undan ”råttlik” och annat som katterna lämnar efter sig här ute på gården.
Bra affärsöverkommelse tycker jag.
Idag är det lite allt möjligt som ska fixas och så ska vi hinna med lite skidträning för Sv och promenad för mig och Line.
Jag har åkt ca 2 mil i helgen (sammanlagt alltså) så idag får nog armar och axlar vila lite. Men då finns det ju en som blir lite extra glad…
…över en promenad med full uppmärksamhet!
Vi kan ju tyvärr inte ha med Line varje gång vi tränar skidor då vi åker i kommunens spår där det är hundförbud så ibland får hon finna sig i att stanna hemma medan vi klär på oss och packar in skidor och ryggsäck i bilen.
Orättvist tycker hon säkert då hon ju vet att vissa gånger får hon följa..som när vi åker på sjön där hon kan vara med.
Men sånt är livet som hund och i det stora hela har hon det så bra ändå så lite ”ensamträning” skadar inte heller.
Så nu ska jag ta och stoppa i mig en talrik gröt innan vi packar bilen och drar iväg någonstans där Sv kan testa lite olika valla på sina skidor och jag och Line kan upptäcka lite nya vandringsmarker.
Ha det gott så länge!
Britta