Vilken effekt den har när den slår till. Den där kylan som liksom lamslår hela tillvaron. Det blir ett slags allvar i luften och allt blir tyst och stilla men å andra sidan också väldigt vackert. Luften blir så klar och färgen på himlen så intensiv…så blå så att den ser ut att vara efterskapad i ett fotoprogram.
Bara att gå ut är en upplevelse i sig. Kylan som biter i huden…tystnaden som är så tryckande och intensiv, åtminstone när man står stilla. Så fort man tar ett steg så bryts den bestämt av knarrandet under skosulorna. Fåglarna hörs inte alls men syns däremot mer än vanligt när de flyger intensivt mellan fågelbordet, talgbollarna och en gren att sätta sig på för att picka i sig maten de lyckats erövra. Konstaterar att med fåglar på vintern är det tvärtom jämfört med fåglar på sommaren. På vintern syns de men hörs inte…på sommaren hörs de men syns inte.
Inför kylan kan man inte känna annat än respekt. Den har makten helt på sin sida och om vi inte hade våra ”vapen” i form av värme och skydd så skulle den ganska snabbt göra slut på oss. Den bestämmer om vi ska få igång våra bilar så att vi kan åka och skaffa mat. Den bestämmer om vårat vatten ska få fortsätta rinna i ledningarna eller frysa till odrickbar förstörande is.
Men så länge man har sitt skydd, sitt hus, ved och eldstäder att värma sig vid så är den ändå ganska mysig när den slår till. Åtminstone när den inte blir så långvarig…som den här gången då den varade i ett par dygn. Det räcker med ett par dygn i taget, någon gång då och då under vintern tycker jag.
Tänkte på hur lycklig man är som har möjlighet att hålla kylan ifrån sig när den är som starkast. Att man har ved, en kamin och en vedspis. Tänkte på det igårkväll när jag krupit ner under täcket . Tänk att här ligger jag varm och trygg, och bara ca två decimeter ifrån mitt huvud är det minus 21 grader. Vilken tacksamhet man känner då! Också en effekt av den starka kylan…att man blir påmind om hur bra man har det och hur mycket man har att vara tacksam över. Så visst är det nyttigt också att den kommer och slår sina klor i oss ibland. Man blir liksom lite mer ödmjuk och insiktsfull och det är en nyttig erfarenhet för en människa.
Britta