Egentligen har jag slutat ge nyårslöften för längesen men en idé jag fick nu alldeles strax innan nyår var att ta ett år då jag försöker att spara så mycket pengar jag kan.
Ett år då jag bara köper sånt som jag absolut måste ha och ser vad det får för effekt på sparkontot.
Som en kul grej bara och inte för att jag är i någon slags ekonomisk kris. Och det roliga är att jag redan nu idag när vi var tvungna att åka och skaffa lite delar till bilen som måste lagas, märkte av en annan effekt av det här beslutet som var helt oväntad och inte något jag tänkt på överhuvudtaget.
Nämligen den att jag faktiskt kände en slags frihetskänsla inombords av tanken på att jag inte skulle låta mig lockas att köpa någonting när vi gick igenom ett par butiker.
Och då är jag inte ens någon ”shoppingmänniska” på något vis i vanliga fall. Kläder köper jag så gott som bara på second hand, och likadant med ev inredningsprylar som någon fin tavla, matta, ljuslykta o dyl. Så någon jättestor ekonomisk vinst kommer det nog inte att bli men nog var det ändå ett par saker jag vid första anblicken av dem och på gammal vana tänkte att ”ja men en sån där ska jag nog köpa!” Kommer inte ens ihåg vad det var nu men det var bl a inne på Biltema och IKEA som tanken kom. Men istället för att känna ”å va synd att jag inte får köpa det där nu” så kände jag bara ”vad skönt att inte ens behöva fundera över om jag verkligen behöver den saken, vilken ursäkt jag har för att köpa den osv”
Så nu ser jag ännu mer fram emot att testa ett shoppingfritt år för den här typen av utmaningar gillar jag och är också ett sätt att lära känna sig själv lite bättre. Hur tänker och känner jag i den här situationen och kommer jag att tänka annorlunda sen när året är över?
För visst är det egentligen helt galet vad med prylar och saker det finns att handla nuförtiden. Stora butiker med massvis av ”bra att ha saker” till väldigt låga priser. Och nog blir det alltid någon grej extra när man vandrar omkring bland hyllorna och ser det ena bra erbjudandet efter det andra. Tänker särskilt på såna människor som nästan har shopping som en tröst och drog. Som känner att de måste visa vem de är och att de är något genom att ha de senaste inredningsprylarna och kläderna.
Vilken utmaning de möter varje gång de besöker dessa varuhus och några hundralappar i månaden blir ju så småningom tusenlappar på ett år.
Sv blev däremot inte lika förtjust i den här idén när jag berättade om den för honom och började genast nästan bedjande säga ”nej men hur ska du då kunna gå på Erikshjälpen och loppisar när vi är ute och reser om du inte får köpa något….det är ju något av det roligaste vi vet och varför ska du ta bort den glädjen i livet…nej du kommer ju nästan att bli deprimerad om du bestämmer dig för det” …osv!
Så till slut och efter en del ”förhandlingar” (mer för hans skull än min tror jag, eftersom han verkade tycka så fruktansvärt synd om mig) bestämde vi att för 100 kr i månaden får jag köpa något om det är så att jag råkar hitta en sak eller ett klädesplagg som jag väldigt gärna skulle vilja ha. Och är det så att jag under en månad inte köper något så flyttas ”potten” över till nästa månad.
Så det känns som en rolig start på det nya året och något att se fram emot.
Något mer jag ser fram emot är att få städa undan julen. Förr om åren har jag varit mycket snabbare med det men sedan Sv kom in i mitt liv har jag fått ändra på den saken. Han älskar att ha julsakerna framme och kan gå och mysa på det hur länge som helst tror jag, medan jag får ganska nog av det så fort julen är över och känner att jag vill städa ut det gamla året och få in ny ren luft och ”space” omkring mig.
Men självklart respekterar jag hans uppfattning och håller mig till tåls tills det står Knut i almanackan. Tjugondedagknut dansas julgranen ut, säger man ju så nästa fredag blir det en hejdundrande fredagsstädning.
Men som alltid så kommer det väl att vara någon liten tomte som blir kvar. Konstigt det där att trots att man tycker att man tittat flera gånger och gått igenom varenda vrå av huset så är det alltid någon tomte som kurar och gömmer sig i något hörn.
Annars så rullar väl livet på och inatt fick jag en annorlunda upplevelse. Har ju sovit på soffan i rummet någon gång ibland på senaste tiden då Sv snarkat extra mycket pga förkylningen. Att jag vaknar då och då på nätterna är inget ovanligt och för det mesta vet jag inte vad som väckt mig och om inte före så är det alltid vid klockan tre som jag väcks.
Inatt fick jag dock åtminstone veta orsaken till det. Minns att jag till en början lite svagt hörde ett knäppande rytmiskt ljud och hann fundera på en massa anledningar till det medan jag långsamt gled ur sömnen. Första tanken var droppande vatten men kunde inte på något vis förstå hur det skulle kunna låta så mitt i natten i tv rummet. Men när jag så småningom kom till medvetande och alldeles innan jag slog upp ögonen så uppfattade jag ett fladdrande orangerött sken. Och nog blev jag ganska rejält klarvaken och lite fundersam även om det såklart fanns en naturligt förklaring till det , när jag ser att det som väckt mig är knäppandet från röret i kaminen i vilken det brinner för fullt.
Sv hade som vanligt innan vi lägger oss lagt in ved i glöden som fanns kvar men den här gången var det en ovanligt lång fördröjning på återantändningen.
Så nog kändes det lite spökligt och underligt att det fyra/fem timmar senare började brinna för fullt. Men samtidigt kändes det lite mysigt och omtänksamt att elden kom igång just när det brukar vara som mest utkallt efter kvällens eldning.
Min första tanke var att det var tidig morgon och att det var konstigt att jag inte vaknat av att Sv gått upp och gjort eld…jag som är så otroligt lättväckt annars. Men när jag tittade på klockan som då visade 0305 blev jag egentligen inte särskilt förvånad. ”Jaha, det klart att klockan är tre!” mumlade jag för mig själv och kröp ner under täcket igen för att försöka somna om. Så typiskt att jag skulle väckas just klockan tre av elden som brann då det klockslaget är min standardvaknartid annars om nätterna. :)
Funderade en kort stund på om jag skulle passa på att gå på toa och samtidigt stoppa in mer ved men är man högkänslig så är man och då är det svårt att sova även till en mysig brasa tyvärr. Så jag bestämde mig för att låta det brinna ut istället så att det kunde få bli tyst och mörkt igen.
Ja just det. Snön kom ju tillbaka igen med besked och idag tog Line och jag en promenad ner på åkrarna för att trampa upp en sträcka där vi tänkte köra upp ett skidspår. Och nu tycker till och med jag att det är mysigt med snö och att den gärna får stanna resten av vintern. Imorgon ska vi försöka ta oss ner dit med skidorna så att vi kan komma igång med lite träning inför vasastafetten som vi faktiskt är anmälda till.
Det praktiska är nämligen att genom att hålla till nere på åkrarna vid skogen så kan Line vara med och springa lös medan vi får våran träning så att man slipper ta hundmotion och egen motion var för sig. I anordnade spår får man såklart inte ha lösspringande hundar med vilket jag har full förståelse för men i och med det här så kan vi få någon mil i benen ändå. Sen blir det väl säkert någon vända i ett riktigt spår också men då får lilla vovven stanna hemma.
Ha det bra så länge!
Britta