Idag kom vi iväg tidigt på morgonen med uppdraget att se ut en julgran. Har ju vandrat omkring ensam de senaste ca två månaderna då Sv haft ont i ett ben så att han inte kunnat följa med ut. Och då och då under den tiden har jag tänkt på att vi alltid brukar se oss omkring efter en gran när vi är ute på våra skogspromenader om höstarna. I år har jag verkligen saknat hans sällskap eftersom det är en speciell ”myskänsla” med att gå på jakt efter en gran tillsammans.
Men idag (liksom igår) kände han sig såpass så att vi kunde ge oss ut i skogen alla tre tillsammans.
Vi tog bilen en bit hemifrån för att leta runt en stor kraftledning. Där är det ju faktiskt tillåtet att ta gran och ja, kanske till och med en välgärning man gör eftersom inget träd ändå får växa sig stort under ledningarna.
Och trots att vi fick gå med ”myrsteg” pga rena isgatan längs vägen vi parkerade på så dröjde det inte länge förrän vi hittade ett helt okej exemplar. Den var i alla fall lagom stor och hade en sida som såg bra ut, dessutom så var den ganska kraftig i grenarna (är lite tråkigt med granar som är så tunna och veka så att de böjer sig när man hänger dit kulorna) så nu är det bara att hoppas att det inte blir två meter snö tills vi ska dit och hämta den närmare jul.
(Knappast troligt att det blir så mycket snö dock)
Men man vet aldrig. Skulle inte förvåna mig om det blev det nu …just bara för att jag skrivit det här
Men…nu var det ju inte julgransjakt jag skulle skriva om utan tomteboken som jag är så glad över att ha hittat.Tror att det var på Erikshjälpen?
Den fanns på biblioteket när jag var liten och jag minns såväl känslan man fick när man bläddrade i den. Får förresten nästan samma känsla nu fast inte riktigt lika allvarlig
Då på den tiden kändes det nästan som om man ibland faktiskt trodde att det låg lite sanning i den eftersom den är så välskriven och detaljerad i beskrivningen av tomtarnas liv och leverne.
De tecknade bilderna är helt underbara och man liksom bara ”sugs in” i tomtarnas värld. Till och med nu när jag passade på att bläddra och läsa lite i den till förmiddagsgröten så kände jag hur jag glömde bort tid och rum och bara ville fortsätta läsa.
Det som nog också gjorde boken så fascinerande när man var liten var att det inte bara var en massa gulliga bilder och ”snäll” text utan att det fanns med annan ”fakta” också om te x trollen som var en av tomtarnas fienden.
Kan än känna känslan man fick när man tittade på bilderna av dem. Nu var jag visserligen ovanligt feg och rädd för typ monster, troll och ja allmänt läskiga figurer (Frankenstein och Hulken hörde också till min stora skräck) så bilderna av de elaka trollen framkallade en känsla av att man både ville och inte ville titta på dem.
När jag många år senare i vuxen ålder kom att tänka på den här boken och letade den på biblioteket så visade det sig att den inte längre fanns kvar där så därför blev jag extra glad när den plötsligt dök upp på ett ”second hand” ställe, tror som sagt att det var Erikshjälpen.
Tvekade inte att köpa den då för det är verkligen en bok man vill ha i bokhyllan som man kan ta fram när det drar sig mot jul. Nu får den ligga framme på köksbordet så att man kan titta i den lite då och då.
Annars har det varit en skön dag idag och den mesta tiden av den har jag spenderat ute. Passade på att kratta resten av de löv som fallit och plocka upp ”missade högar” efter Line
Insåg att för att slippa råka kliva på en av dem så var det bäst att få bort löven som låg och förvillade ögonen lite här och var på gården. Hundskit är ärligt talat något av det äckligaste jag vet och att kliva i det och kanske dra med sig det in på hallmattan är en skräck nuförtiden, mycket läskigare än både troll och Frankenstein faktiskt!
Nu har vi dock gått in för dagen och för tillfället ligger jag i sängen med datorn i knät medan Line ägnar sig åt spaning vägen utanför. Hon har ju fördelen att kunna titta ut genom fönstret som sängen står alldeles intill.
Det är bara att sätta tassarna på sänggaveln så har man koll på det mesta som rör sig utanför. I bästa fall går någon med hund förbi och då gäller det för både katter och oss att ducka för svansen som genast går igång som en motor. Den fläktar riktigt ordentligt kan jag lova!
Selma passade också på att ta en liten tupplur med oss. Dock med ett vakande öga på hunden tills även hon slutat spana och lagt sig till ro i sängen.
Imorgon är det jobbdags igen och klockan nio ska jag infinna mig på folktandvården för en lagning av ett litet hål som upptäcktes för några veckor sen på en vanlig undersökning.
Är väl inget jag ser fram emot men någon tandläkarskräck lider jag inte av heller som tur är. Det som ”gnager” mig mest är väl arbetstiden som går bort och att jag sen måste jobba in den som jag förlorar. Men men…finns väl större bekymmer än så
Nu är klockan en bit över tre och det börjar redan skymma ute. Man får göra det bästa av den mörka tid som är nu. Tända ljus och mysa inomhus istället.
Ha det gott!
Britta