Ja tänk hur olika syn vi kan ha på livet egentligen. Det som är helt naturligt och ”vardagligt” och till och med trivsamt att göra för den ena kan ses som slit och nödvändigt ont för den andra. Den här helgen har varit en aktiv helg för mig…och inget konstigt med det! Jag fullkomligt älskar att göra saker, att röra på mig, få använda kroppen …ja både kroppen och knoppen förresten.
Har så länge jag kan minnas gillat att städa, dona, fixa, greja och pyssla med olika saker, både utomhus och inomhus. Inte för att jag är rastlös eller har någon slags oro i kroppen, nej helt enkelt för att jag mår som bäst då, när jag får saker gjorda och får röra på mig.
Men jag kan också…när jag känner mig nöjd…slappa och koppla av ordentligt. Sitta vid datorn, tv n, läsa eller skriva eller till och med lägga mig och sova lite middag är också något jag kan njuta av när jag känner för det. Grejen är den att jag så gott som aldrig gör något som jag tycker är tråkigt och jobbigt, bara för att det är något man bör göra…för att te x gården ska se fin ut för grannarnas skull eller att jag städar enbart för att vi ev får besök osv.
Tror att jag kan jämföra mig lite med en hund som är av den typen som kräver motion för att må bra och vara i balans. När Line fått en rejäl promenad eller varit ute på ett joggingpass med mig så märker man ju hur nöjd hon blir. Först då kan hon riktigt slappna av och fortsätta ta dagen lite som den kommer.
Precis så fungerar nog jag också :)
Sv däremot har lite svårt för att förstå det här och säger ofta ”men vad du sliter” när jag bara tycker att jag lever livet som jag vill och känner för. Nu har jag väl börjat vänja mig vid att han har den inställningen, men i början blev jag alltid lika förvånad när han nästan verkade tycka synd om mig för att jag ville göra någon av de tusen sysslor som finns att göra när man har hus och gård att ta hand om.
Sliter …är så fel ord som det kan bli för mig om jag nu ska sätta ord på det jag så gärna fyller mina dagar med . Sliter det gör man när man har en massa måsten för t ex ens egen överlevnad. När man måste kämpa med tunga arbeten trots att kroppen egentligen inte orkar. När man aldrig får en chans att koppla av och fullkomligt rasar i säng helt utmattad bara för att sova ett fåtal timmar innan väckarklockan ringer igen och nästa arbetspass börjar.
Så skulle jag inte vilja ha mitt liv…och så skulle jag nog inte klara av att leva heller i längden, även om vi människor orkar så mycket mer än vi tror.
Nej jag sliter inte när jag sköter om min trädgård på helgerna, och jag sliter inte när jag på fredag eftermiddag t om ser fram emot att få städa huset inför helgen…sliter inte när jag lagar mat ,bakar,eller kokar sylt, bär in ved, tar ut askan eller röjer ur någon garderob, när jag klipper gräs, trimmar eller krattar, packar eklöv i sopsäckar och klipper ner perenner, rensar hängrännor eller kryper ner i pannrummet och fyller på salt i vattenfiltret. När jag rensar grusgång eller skurar av brokvisten, beskär buskar och träd eller rensar rabatter.
Jag sliter inte…..jag LEVER…..
….lever helt enkelt…och uppskattar varje ny dag som jag vaknar och känner att kroppen och knoppen för den delen, fortfarande vill och ser fram emot att få göra det jag mår bäst av .
Att fylla dagarna med liv och inte livet med dagar…
….för mig är det bara livet….helt enkelt!
Britta