Ja idag är det söndag och bara för att jag tog en semesterdag i fredags så känns det som om helgen varit otroligt lång.
Inte mycket gjort har det blivit heller förutom den vanliga helgstädningen och lite brödbak och det är väl bara att erkänna att kroppen behöver dessa helger ibland.
Men måste också erkänna att vilodagar är något av det tråkigaste jag vet…nästan i alla fall! Visst kan det vara mysigt att bara ta det lugnt, slöa, slappa, läsa, se på tv, fika, sitta och kolla runt på datorn osv men…nog är våra kroppar gjorda för fysiskt arbete. Våra knoppar också förresten för visst mår man oförskämt bra psykiskt efter en dag med kroppsarbete.
Och det är väl inget konstigt eftersom fysisk ansträngning gör att det frigörs en massa ”lyckohormoner” i kroppen.
Endorfiner heter det visst, det som utsöndras efter fysisk ansträngning och skapar lycka och vällust. De ni…! Det sänker också stresshormonerna i blodet, lindrar smärta och har till och med visat sig vara effektivt mot depression. Det enda som krävs för att utsöndringen ska starta är att vi höjer hjärtverksamheten. Är väl därför en promenad kan kännas så uppiggande och ge en massa ny energi när man känner sig extra trött och lite ”nere”!
Men men…hur det än är så måste man ju vila någon gång ibland också vilket jag blivit lite bättre på de senaste åren. Helt enkelt beroende på att kroppen ju säger ifrån numera när det blir för mycket kroppsarbete och då är det väl bara att lyssna. Skräcken vore ju att ställa till så att man knappt kan göra något alls och det hör verkligen inte till mina planer för de kommande trettio åren i alla fall.
Målet i mitt liv är ju att leva och vara frisk tills jag blir pensionär och får uppleva känslan av att kunna göra vad jag vill när jag vill. Det måste bara vara den totala lyckan! Och tro inte att jag kommer att få tråkigt, bli rastlös och lida av typ ensamhet…nej då kan jag äntligen ge utlopp för alla tankar och ideér som finns i min lilla hjärna och tråkigt kommer jag inte att ha en enda liten stund!
Och om jag skulle leva ensam då och Sv befinner sig på ”andra sidan” så är jag övertygad om att jag kommer att känna av hans närvaro ändå och djur kommer jag alltid att ha omkring mig så ensamhet är inget som skrämmer mig det minsta heller. Jag trivs ju oförskämt bra med att vara ensam!
Den här veckans tema i fotoutmaningen är ”monokromt” och som jag förstått det så gäller det att fota enfärgat eller svartvitt för den delen. Det finns ju inställningar på kameran som går under ”fliken” monokrom där bland annat sepia, magenta, blått och grönt går att välja så nu i helgen har jag ägnat mig lite åt att fota med de olika inställningarna, därav bilderna i detta inlägg.
Igår tog jag och Line en promenad ner till Nisses grav då det var hans namnsdag och tanken var då att jag skulle ta en bild med såpbubblor mot timmerväggen på den lilla ladan som står därnere…men som vanligt när jag ska fota såpbubblor så blåste det busiga kastvindar åt alla håll och bubblorna skyndade sig så fort de kunde ifrån den fina bakgrunden. Alltså timmerväggen. Den översta bilden är en av de få jag lyckades få till trots att vi provade alla sidor av ladan i hopp om att det skulle vara skapligt med lä på någon av dem…men icke…bubblorna drog iväg innan jag hunnit släppa ”blåspinnen” och fått upp kameran så den enda nyttan med dem var att Line fick lyckan att hoppa omkring som en galning i luften och försöka fånga dem.
Hon blir som tokig av såpbubblor och kastar sig handlöst för att spräcka dem. Tyvärr så tog jag ingen bild av det vilket ju var ett misstag för kanske hade en sån bild blivit både rolig och lyckad? Men nu valde jag att ta några bilder inomhus senare istället då vädret ju inte var så mysigt igår.
Idag är det heller inget vidare väder men det är väl egentligen bara att vänta. Vi har ju haft en otroligt fin höst ändå!
Men nu ska jag ta och försöka somna om en stund då natten varit ganska fylld av ”sköna” snarkningar från min kära livskamrat, vilket gjorde att jag vid tjugo över fem gav upp och gick upp och gjorde frukost och eldade lite i vedspisen istället.
Mysigt det också men nu är jag ganska trött så någon timmes sömn till behövs nog innan dagen får börja på allvar. Men nu får det vara slut på slappandet i alla fall för där ute väntar en trädgård som behöver lite omsorg. Sv har fått ont i ett ben efter en långpromenad på asfalt i dåliga gummistövlar (konstigt va?) ;) så han har inte kunnat göra det han tänkt den senaste veckan. Gräsmattan skulle behövas klippas en gång till men då måste man första plocka upp alla dessa äpplen som fortsätter att ramla ner i hundratal och kratta bort en del av alla eklöv och kvistar innan så nog finns det att göra allt.
Ska klippa ner lite mer perenner också och sen har vi planer på att kapa av syrénhäcken en bit men det behöver jag hjälp med så det kanske får vänta till nästa helg? Har ju en son hemmaboende också som kan vara till nytta.
Men ha det så bra så länge och se till att ”använda” kroppen så att ni får en liten extra dusch av lyckohormoner ibland. Kan behövas nu när vi går mot lite mörkare tider, även om det har sin charm det med med innemys och tända ljus.
Britta