lillasysterfix

Idag var det verkligen en konstig morgon. Vet inte var jag fick det ifrån och kommer inte ihåg någon dröm som kunde ha fått mig att börja fundera som jag gjorde direkt på morgonen.
Hann inte ens slå upp ögonen utan började redan innan jag knappt var vaken att tänka på människans ursprung och utveckling??
Ja…inte vad man brukar börja dagen med kanske?

Tänkte på hur fascinerande det egentligen är med våran utveckling och hur synd det är att den gått åt det håll den gjorde.
Det är ju absolut i första hand pengarnas ”fel”.
Hade vi inte börjat med pengar utan stannat kvar vid typ byteshandel och liknande så hade nog utvecklingen aldrig blivit så tokig som den blev.
I dagens läge är det ju pengarna som styr hela vårt leverne och tankesätt. ALLT  går ut på att ”göra stora pengar” åt sig själv.
Roffa åt sig, luras, fuska, utnyttja, missbruka, muta, hota, skövla, förstöra, arma ut, till och med mörda … ja inget sätt verkar för ”lågt” eller fult att använda så länge det resulterar i att vi får mer PENGAR på kontot!!!
Det har ju blivit helt hysteriskt detta att tjäna och spara pengar i samhället.

Men nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om…nej det var ju våran utveckling som människor som i första hand upptog mina tankar vi halv sju på morgonen.

När började vi t ex använda kläder? Hur kom vi på det? Skulle tro att det kanske började med att vi upptäckte att vi t ex kunde gå längre och lättare om vi skyddade fotsulorna med något?
Kanske kraftiga blad från någon växt som vi ”surrade fast” vid fötterna?
Och hur kom vi på att börja använda djurhudar som något att kanske vira runt höften eller hänga över axlarna…eller det kanske var växter vi använde även till det från allra första början?
Vi utvecklades väl i alla fall först där det var varmt såklart så att vi inte behövde skydda oss från kyla. Men sen spred vi ju faktiskt ut oss över planeten och till slut kunde vi även bo där det var vinter en del av året. Men då måste vi ju redan ha börjat klä oss i typ djurhudar?

Ja fattar ni vilka djupa fascinerande tankar? Som tur är så är Sv lika intresserad och imponerad som jag av det här så när jag vaknat ordentligt ”tassade jag ut” till honom som redan var vaken och satt i tv soffan och började prata om det här!
Visst tyckte han att jag var lite tokig som hade sådana funderingar direkt jag vaknade men…han har vant sig vid mitt lite annorlunda tankesätt och på ett sätt så vet jag att han gillar det. För han är egentligen likadan.
Han kom då in på det här med hur man från början kunde lära sig vad man kunde äta och inte. Hur man tillagade saker och vad man kunde använda som t ex läkande mediciner?
Ja och det är ju minst lika fascinerande. Hur kunde vi lära oss allt det där??
Jag förstår att det i stressade nutidsmänniskors öron kan låta väldigt märkligt med sådana funderingar men sätt er ner och tänk er in i det en stund.
Dels så finns det inget stopp på hur långt tanken på det kan bära iväg och dels så blir det nästan som en liten meditationsstund.
Kan vara skönt att släppa dagens funderingar och bekymmer och bara ägna tankarna åt detta.

Nåja…nu till något kanske inte lika stort men faktiskt också rätt fascinerande   i alla fall ur min synvinkel. Nämligen mina ”Lyckliga Lottor” som tydligen har bestämt sig för att blomma så fint och outtröttligt.
Ja för mig är det ganska så fantastiskt eftersom jag inte direkt är någon hejare på att sköta om krukväxter.
Vet inte varför men jag är bara så usel på att se till att vattna regelbundet, byta jord och duscha och allt vad man helst ska göra för att få krukväxter att trivas.
Är precis som om jag har så fullt upp med att få annat viktigt att fungera i vardagen så att blommorna kommer allra sist. Tiden, intresset och orken räcker inte till.

Hur som helst så är det i alla fall ett mindre under att de lever och blommar som de gör. Grejen är att det inte är helt nyinköpta heller. När jag köpte dem hade de inte alls lika många blommor och visste ju att de förmodligen inte skulle leva så länge hemma hos mig, men ville ha lite färg i fönstret efter att de minirosor jag köpte efter att julstjärnorna gjort sitt naturligtvis också gett upp och dött. Oj…blev en krånglig mening det där.
I alla fall så köpte jag dessa Lottor på hemköp med vetskapen om att de inte skulle bli långvariga men tyckte att de var så söta så att det var värt att lägga en slant på dem…så länge de varade alltså.
Att det dessutom stod vattnas jämnt och rikligt var ju något som borde ha fått mig att lägga ner tanken så fort den kom på att köpa dem men…nej…jag ville i alla fall testa.

I början gick det åt precis det håll jag förväntat mig. De blommor som fanns började sakta vissna ner och försvinna och så småningom var det knappt ens några knoppar kvar. Tänkte ändå att de ju åtminstone hade fint mörkgrönt bladverk så de får vara kvar ett tag till.
Tiden gick och faktiskt lyckades jag hålla vattningen riklig om än kanske inte så jämn som den skulle men i alla fall. För törstiga är de kan jag lova.
Man måste absolut vattna dem varje dag och ibland till och med två gånger men det som är så bra är att de visar tydligt när det är dags genom att börja hänga och nu har jag ju verkligen gått in för uppgiften att hålla dem vid liv.

Och det lönade sig ju! För det tog inte alltför lång tid innan nya små knoppar började visa sig och när de sen satte igång att slå ut så kom det bara fler och fler.
Kanske är det mormor som är här och hjälper till och påminner mig om vattningen för hon kunde verkligen sköta krukväxter, men hur som helst så slutar jag aldrig att imponeras av deras blomning. Och det är bara att njuta så länge det varar!
Men nu måste jag sluta med skrivandet. Dels så får vi besök från Hälsingland om ca en timme och dels så måste jag vattna mina törstiga Lottor.

Ha det gott så länge!

Britta