Ja ganska precis en vecka blev det den här gången. Alltså bara en snabbvisit i ”luffarskogen”! Var nog de kalla nätterna som fick honom att styra kosan hemåt igen. Så nu misstänker jag att jag har en hel del tovor att ta hand om (har inte orkat/vågat känna efter ordentligt än) som vanligt vid den här årstiden.
Från feb/mars och fram till maj/juni får vi kämpa (Rasmus och jag) med dessa tovor som bildas i den otroligt tjocka pälsen. Om han vore absolut genomsnäll och accepterande till mitt kammande och klippande så skulle det väl inte vara några som helst problem. Men nu är det så att Rasmus är en katt med stor integritet och det är helt på hans villkor när det gäller att bekämpa tovor. Vill han inte …så blir det inget av med det…och nu på äldre dar har han blivit mer och mer kinkig med när det passar sig och inte.
Förra året gjorde jag för första gången det som jag tänkt i alla dessa snart 17 år på vårvintern. Att helt enkelt beställa en tid hos veterinär och få hjälp med att raka bort tovorna. Vips! På ett par minuter skulle det jobb som tar mig timmar/dagar/ veckor att genomföra vara som borttrollat.
Men något har hindrat mig. Främst tanken på att han förmodligen skulle göra starkt motstånd och göra sitt bästa för att fly. Använda alla sina vapen mot den stackars veterinär eller vårdare som skulle utföra uppgiften. Sen också tanken på vad det skulle kosta. Alla som har djur vet ju att det bara genom att sätta foten innanför dörren på en veterinärklinik kostar minst 500 kr.
Men kanske har också ett visst mått av skam varit med och styrt. För visst är det lite ”skämsigt” att komma med en tovig katt som man alltså uppenbarligen inte lyckats sköta som man ska.
Men problemet är ju dels att han har förmågan att försvinna hemifrån just när tovorna börjar bildas och dels att när det väl börjar så går det i en rasande takt.
Egentligen skulle han behöva kammas minst två gånger om dagen den här perioden och ärligt talat så har jag aldrig lyckats hålla den disciplinen.
Men som sagt! Det spelar ingen roll om jag så kammar två eller tre gånger om dagen när han sticker iväg och är borta i flera dagar.
Nåja…nu är han i alla fall hemma igen så det är väl bara att ta fram kammen, saxen, starka glasögon och pannlampan. För när de fåtal tillfällen som han är med på det erbjuds så är det millimeterprecision som gäller. Utmaningen är ju att inte klippa i huden och det är det som är det svåraste när tovorna sitter fast så nära.
Men nu vet jag i alla fall att möjligheten till hjälp hos veterinär finns för när jag väl beställt en tid förra året och åkte dit med honom så gick det hur bra som helst.
Han satt absolut still och bara lät dem raka!!
Ja det var helt otroligt! Jag som väntat mig att han skulle behöva sövas. Men nejdå…där satt han som om han vore den mest rutinerade veterinärbesökare och bara tillät hela behandlingen trots att de till och med råkade göra ett hack i huden med trimmern.
Ja det var näst intill chockerande, överraskande och helt otippat…precis lika otroligt som att Leksand nu är med i elitserien igen…. :) men det är ju en helt annan historia!!
Ha en bra helg!
Britta